Hat genom kärlek
Vi i Motståndsrörelsen baktalas ofta som otaktiska med vår, ibland hårdföra retorik och i våra ordval, för att vi är rättframma och inte skräder orden. Radikal, fanatiker, propaganda, revolution, nationalsocialism m.fl. är ord som mycket riktigt kanske låter illa i människors öron bland sådana som helst väljer att blunda för vansinnet och som blivit vana vid politikernas vassa tungor och säljande klyschor. Vissa som tror sig veta bättre tycker därför istället att vi borde prata i mer mjuka termer som bättre går hem bland folket.
Jag är tvärtom övertygad om att vi måste använda de mer rättframma och hårdföra ordvalen om vi vill komma någonstans i längden, för att på riktigt distansera oss från den rådande regimen och på så sätt visa att vi är en stark kraft och en motpol till dem som styr idag, inte bara en lite blankare sida av samma mynt.
Vi har inget att dölja och inget att skämmas över. Nej vi använder sanningen som vapen och detta vapen är fint nog utan att behöva skönmålas. Inga journalister kan heller avslöja oss som ”nazister” eller något annat, för istället proklamerar vi rakryggat redan från början att vi är stolta över att vara nationalsocialister.
Ett annat ord som vi ofta blir attackerade med är att vi är ”hatiska” och att vår tro bygger på blint hat. Att vi enbart skulle drivas av hat eller att det skulle vara vår starkaste drivkraft är såklart så fel det kan bli, men även vad det gäller detta ord och innebörden av det så tycker jag att vi borde slå oss själva på bröstet och inte rädas att erkänna att vi hatar. Hat är i själva verket ett kvitto på den kärlek man känner för någon eller något. Jag älskar min familj därför hatar jag det som kommer emellan mig och min familj. Med anledning av min kärlek känner jag också ett hat gentemot den som försöker göra min familj illa. Om någon individ skadat min familj och jag bara känt en svag olust inför den människan hade man verkligen kunnat ifrågasätta min kärlek.
På samma sätt älskar jag min ras och hatar de som är fientligt inställda till vår ras överlevnad. Jag ogillar inte dagens svenskfientliga system, jag avskyr inte det. Nej, jag HATAR det system vi tvingas leva under idag. För jag gillar inte min ras. Nej, jag ÄLSKAR den magnifika vita rasen och är oerhört stolt över att vara en del av den. Om du inte har förmågan att kunna känna hat så kan du heller inte känna kärlek och att inte kunna känna kärlek är inget annat än apati.
För att inte ge media och etablissemanget några billiga poäng tvingas jag väl förtydliga att mitt hat inte riktas mot enskilda rasfrämlingar, då dessa på individuellt plan inte utgör något hot mot vår ras överlevnad. Dock brinner mitt hat mot massinvandringen som fenomen och mot de som medvetet gjort och gör den möjlig.
Jag är en kärleksfull familjefar, radikal och revolutionär nationalsocialist, fanatisk i kampen för min ras och full av hat gentemot dem som medvetet ställer sig i vår väg! Det är jag stolt över.
Loading ...
Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här.
Simon, du får mitt blod att svalla !
”En sann soldat kämpar inte för att han hatar vad som står framför honom, utan för att han älskar vad som finns bakom honom. – G.K. Chesterton”
Hell Seger !
En helt fantastisk artikkel. Vel formulert!
Simon, du skriver väl och får våra motståndares floskler att falla platt till marken som koskit.
Det konstiga är att man behöver upplysa folk om så naturliga känslor som du skriver om. Men degenereringen av folk (fördumningen av folket ingår ju i makthavarnas taktik) har på några årtionden suddat ut de mest naturliga reaktioner genom kvasivetenskapliga sociala konstruktioner. När folkflertalet tror på dessa medvetna lögner måste det finnas en motpol, som du skriver, en motpol där verkligheten och sanningen beskrivs. Tyvärr räcker inte detta, vi måste visa också i handling att vår ideologi står för sanning och kärlek till vårt folk.
De som hatar oss är underlägsna och oerhört rädda för sanningen. Nu menar jag inte lössen som springer på gatan och kastar sten och annat utan de som manipulerar lössen, de som agerar enligt sin agenda att blanda alla raser för att på så sätt försvaga hela människosläktet. Dessa typer hatar med ett oförsonligt hat och dessutom helt ner på det individuella planet. Har alla plötsligt glömt det oförsonliga hat som piskas upp genom den marxistiska klasskampen? Det hatet var och är så fruktansvärt att det har lett till hundratals miljoner oskyldiga människors död genom mord och avrättningar. Det är konstigt att våra motståndare överhuvudtaget vågar uttala ordet hat.
Bra Simon!
Sådana här artiklar behövs verkligen!!!!
Jag hoppas på att få se dig mer här på sidan!
Grymt bra skrivet!!
Tillsammans är vi oslagbara!
Mycket bra artikel och jag instämmer med varenda stavelse.
Mycket bra artikel av Lindberg. Du ger en sanningsenlig och ärlig bild av begreppen hat och kärlek, och du förklarar dess samband på ett känslomässigt och tänkvärt sätt. Bra jobbat!
tack simon!
Något för de antivita att fundera kring.
Socialdemokraten säger sig hata klassamhället.
Prästerna säger sig hata synden.
Läkaren säger sig hota sjukdomar.
Demokraten säger sig hata diktatur.
Detta hat är okej.
Men nationalsocialismen som hatar dumhet förföljs.
Socialdemokraten älskar klassamhället. Utan det skulle inte socialdemokraten behövas.
Prästen älskar synden! Utan den skulle ingen besöka kyrkan.
Läkaren älskar sjukdomar! Utan dessa skulle ingen gå till läkaren.
Demokraten älskar diktatur! Utan den skulle minoriteten inte kunna överrösta majoriteten.
Mycket bra artikel! Folk som räds hårda ord kommer aldrig kunna slå sig fria från dagens folkfientliga system. Och att hata något som hotar det man älskar är helt naturligt.
Helt rätt tänk, fienden ska man hata mer än något annat, familjen och rasen ska man älska över allt annat.
Kalas skrivet Lindberg!
Snälla, jag ber er med hela mitt hjärta: Kan ni ta och reflektera över att ni kanske är helt ute och cyklar? Invandrare som kommer hit behöver kärlek för att kunna känna sig acepterade och som en del av VÅRAN samhälle. De har redan gått igenom något så svårt som att tvingats lämna sitt fosterland för att komma hit och bli bemött av journalister, politiker och ”hatare”. Visa dagar är det faktiskt möjligt att älska alla, det skadar ingen.
Urban, de flesta av dem som kommer hit, kommer frivilligt. De har inte blivit tvingade och det är således inte synd om dem. Låt mig fråga hur du tänkt att vi ska ge dem kärlek? Genom ännu mer bidrag? Genom att ge dem ytterligare rättigheter och förmåner? Vad är tanken?
@Urban, vilka tabletter knaprar du? Vi är inte alls ute och cyklar, vad denna lycksökande, av makteliten importerade massan av utomeuropéer, behöver är att visa respekt för värdfolket. Att visa kärlek mot denna typ av importerat folk är missriktad kärlek och bedöms av dessa som svaghet, vilket de utnyttjar dagligen. Nej det gäller för oss att sätta sig i respekt ordentligt, det är det enda de begriper. Då blir det heller inget tjafs när dagen kommer för repatriering.
# Rebecca & Christian
Ser ni inte ironin i det Urban skriver? Det hela är en parodi på hur våra motståndare tänker och resonerar och försöker få med sig andra i i kampen mot oss. Urban har ju också medvetet gjort ett och annat stavfel för att det även skulle kunna vara skrivet av en nysvensk.
I så fall gick jag stenhårt på den, ha ha!!
”Antirasist” är bara ett kodord för anti-vit