Dagens datum 10 augusti: Denna dag år 1877 föddes den kände författaren och lyrikern Harald Bergstedt. Efter att ha varit de danska socialdemokraternas kulturansikte utåt kom Bergstedt i början av 1940-talet att ändra uppfattning om nationalsocialismen.

”Jag har under hela mitt liv ansetts som sanningsenlig, modig och omutbar. Då går jag väl för fan inte i mitt sjuttiondeår och förvandlas till en skit.”

Sålunda svarade Bergstedt den så kallade äredomstolen som år 1947 skulle bedöma hans verksamhet under andra världskriget.

Solkarrusellen, en av Harald Bergsteds barnböcker. Utgiven år 1938.

Bergstedt var en av de ledande danska författarpersonligheterna som kom att ändra kurs, liksom också Harald Tandrup, Svend Fleuron, Svend Borberg med flera. Hans odödliga sång Solen er så rød, mor og Jeg ved en lærkerede var bannlyst ända till 1963 innan barnen åter kunde lyssna på den förbjudna sången. Han var med på listan över de sjutton odödliga författarna (motsvarande det svenska ”De Aderton”) som framröstad 1928 av läsarna.

Harald Alfred Petersen Bergstedt föddes den 10 augusti 1877 i Køge (Söder om Köpenhamn) som son till klockaren Hans Petersen och Maria Bergstedt. År 1908 tog han sin mors namn. Det var också under 1908 och 1909 som han fick jobb som skollärare i Skagen och fann den kvinna som skulle bli hans första fru, Christiane Iversen, som var lärare på samma skola. Han anmälde sig under samma period i nykterhetsrörelsen och partiet Det radikale Venstre.

1913 fick paret sitt första barn, men Christiane återhämtade sig aldrig från födseln och dog 1919 i tuberkulos, 44 år gammal. Harald Bergstedt hade även ett barn med en annan kvinna sedan tidigare. Samtidigt debuterade han med sina första böcker: Sange fra Provinsen (första boken) 1913, Sange fra Provinsen (andra boken) 1915 och hans roman i vers Hans og Else 1916. Efter hustruns död inledde han ett förhållande med en ung piga, Helga Hansen, som han förlovade sig med den 10 augusti 1919 (sin födelsedag) och gifte sig med den 7 november (hennes födelsedag). Detta äktenskap varade till Bergstedts död, men blev barnlöst.

Harald Bergstedt om hur han ändrade kurs.

Utöver författarskapet var Bergstedt också lokalredaktör på Vendsyssel Venstreblad framtill 1919. Därefter arbetade han som presentatör, folktalare och nykterhetstalare (afholdsagitator). Kollegor och vänner beundrade hans arbetsinsats och engagemang.

1927 flyttade han till Köpenhamn och blev anställd vid tidningen Social-Demokraten och medlem i det socialdemokratiska partiet. I tidningens söndagsupplaga bidrog han med en fast kommentar: Søndagens Tekst.

Han kom snabbt i motsättning med två samtida ledande socialdemokrater Thorvald Stauning och KK Steincke om vad som var arbetarkultur. Bergstedt var för en folklig arbetarkultur som utvecklade sig självständigt inom socialdemokratins egna led, istället för att överta de ”borgerliga” (amerikanska) värderingarna, den ”finkultur” som började komma starkt genom bland annat film och i radion. Bergstedt förespråkade en enkel kultur som grundade sig i sång, solidaritet och gemenskap, och de enkla sakerna som amatörteater eller att ta en gemensam tur till stranden.

Bergstedt tog en aktiv del i det socialdemokratiska ungdomsförbundet, upprättade en sångkör och en teatergrupp, men en tvist med Steincke resulterade i att han fråntogs söndagskolumnen 1934 och istället kom att börja arbeta inom radio.

Ledande socialdemokrater bara väntade på en ursäkt för att äntligen sparka Bergstedt och denna möjlighet kom när Social-Demokraten skulle publicera tre artiklar 20, 21 och 23 juni 1941 om Bergstedts försoningresa till Tyskland. Resan anordnades av Dr Gustav Meissner, pressattaché vid den tyska ambassaden i Danmark för en grupp av fackombud i det socialdemokratiska partiet och gick igenom Östtyskland till Berlin. Bergstedt tilldelades ett arbetsläger i Gdynia, förde samtal med en nationalsocialist i Breslau (en man som gjorde ett djupt intryck på honom) och fick också tid att utforska den sex månader långa arbetstjänsten för unga tyskar. Den 4 November 1942 kom den slutliga brytningen när Bergstedt levererade sitt sista manuskript för Social-Demokraten. Samtidigt tillträdde han sitt nya arbete på den nationalsocialistiska tidningen Fædrelandet.

På framsidan hälsade man den nye medarbetaren välkommen med orden:

Redaktionen understryker att Harald Bergstedt inte har brutit med socialdemokraterna och att han fortfarande är socialist. Han bekänner ärligt och uppriktigt hans tro på ett nytt och bättre Europa än vad som nu störtas i avgrunden.

Bergstedt blev medlem i DNSAP 10 December 1942 som partimedlem nummer 54.184.

Min tid på Fædrelandet tillhör mitt livs gladaste stunder, full av ljusa glada minnen mitt i en tid som var som förryckt. Större frihet jag aldrig haft. Att gå emot stagnerade yttranden, för att få folk att tänka – har alltid varit min glädje.

Han fortsatte som radiorecensent på Fædrelandet men fick också sin egen spalt, Brevhjørnet, där han gav svar på medlemmarnas frågor. Från och med januari 1943 trycktes Et liv i Folket – en uhelbredelig socialists erindringer som daglig följetong i tidningen. Bergstedt blev kvar på tidningen till den 5 maj 1945. Han skrev även i andra nationalsocialistiska tidskrifter, bland annat DNSAPs Månedsbreve, Akademisk Aktion och Globus.

Endast en gång tog Bergstedt ställning i judefrågan, i en krönika från den 22 november 1942: ”När myror bosätter sig på en landsväg och bygger ett hus blir deras liv till en tragedi. Så gjorde judarna. Deras liv blev verkligen en världshistorisk tragedi.” Och två gånger skrev Bergstedt dikter till Hitler, vilka publicerades i DNSAPs Månedsbreve i juni 1943:

Og i mindet om dig og dit vældige værk
skal i slægt efter slægt gøre ungdommen stærk.
Det skal vidne, når mismod om hjerterne faldt,
at en flammende sjæl sprænger vej gennem alt!

Bergstedt var inte anhängare av ett förenat Norden, eller nordism som han kallade det för, och hävdade att ”framtiden tillhör antingen den ryska eller tyska socialismen”.

Harald Bergstedt i talarstolen för Den Danske Arbejdsfællesskab, DDA, den danska motsvarigheten till Deutsche Arbeitsfront och Kraft Durch Freude. Bild från 1942.

I rättsuppgörelsen efter kriget dömde Köpenhamns tingsrätt den 19 mars 1946 honom till 2 års fängelse för sitt arbete på tidningen Fædrelandet och 5 års ”tab af almen tillid”. Det senare innebar att man kunde förlora rätten att rösta, inneha statliga jobb, arbeta som läkare, advokat, driva eget företag eller inneha annat yrke som kräver officiellt tillstånd m.m. Den 27 mars 1947 sparkades den tidigare betraktade odödlige författaren också ut ur Dansk Forfatterforening.

Han avtjänade sin dom och blev frigiven den 11 september 1947. Han utgav en rad böcker om sina upplevelser i fångenskap: Sange fra Gitteret 1948, Tolv breve om besættelsestiden 1952 och Feberen falder 1954.

Han gav dessutom ut en månatlig tidskrift vid namn Folkets Røst och skrev artiklar för tidningen Revision. Revision var en tidning som skrevs av de ”landsförrädare” som hade samarbetat med nationalsocialisterna. Syftet var att frige och ge upprättelse till de politiska fångar som hade dömts av den så kallade äredomstolen.

Bergstedt höll ända till sin död fast vid att han agerat i enlighet med den danska regeringens inställning till den tyska ockupationsmakten och att han var ett offer för kända socialdemokratiska politikern ljumma attityd. Bergstedt dog den 21 juli 1965 vid en ålder av 88. Dödsrunan i Aktuelt (tidigare Social-Demokraten), skriven av hans gamla ”vänner”, löd: ”Ännu ljuder hans stämma i våra öron: – hör nu sjunger stjärnorna, de nynnar mig till ro… ”. De förlät honom aldrig men fann det svårt att ignorera honom som en av sina kulturpersonligheter. Men han kunde inte ha agerat annorlunda, för han levde alltid sitt liv fullt ut.

Barnsången Solen er så rød, mor. Text: Harald Bergstedt.

Artikeln publicerades ursprungligen 2013-08-10.

• Publicerad:
  2018-08-10 00:00

Kategoriserat som:
• Dagens datum
• Historia
• Kultur & Kunskap
• Nordisk historia
• Tredje riket