Framtiden blir vad vi vill att den ska bli!
Fredrik Vejdeland utvecklar här tankarna kring hur rörelsen ska nå de framtida målen. Är vi tvungna att ”acceptera verkligheten” som den är eller finns det andra, djupare, faktorer som kan avgöra vårt framtida öde?
Martin Heidegger, en av 1900-talets främsta filosofer, ansåg att vetenskapen är begränsad eftersom den är endimensionell. ”Vetenskapen tänker inte”, då den är beroende av objektiva fakta och avgränsad till vad vi idag uppfattar som verklighet.
En fördel med ”metafysiken” (jämfört med fysiken) är att den kan uppfatta saker som inte går att bevisa men däremot ana, känna eller föreställa sig. Genom föreställningsförmågan kan man skapa en ny verklighet om man först visualiserar en bild av det nya tillståndet och därefter förenar alla krafter mot det målet. En avgörande del i detta arbete, när det kommer till vår verksamhet, är naturligtvis att man tar hänsyn till det människomaterial som finns (eller kan uppbådas) och förstår att en världsåskådning ”skall förbli utan betydelse för den praktiska utformningen av folkens liv, så länge ej dess bärande idéer blivit banér för en kamprörelse” (Adolf Hitler). Utan insikten om att uppgiften kräver en kamporientared organisation riskerar saken att stanna vid intellektualism och teoretiskt flum. En framtidsvision fungerar magnetiskt och som enande faktor för en kamprörelse och, när den rotat sig för dess medlemmar och den närmaste omgivningen, även för folket. Den nya verklighet man kämpar för blir till sist en slags självuppfyllande profetia.
En ”realistiskt” lagd individ kommer inte förstå (eller acceptera) detta, men faktum är att det är på detta vis alla stora förändringar ägt rum. De stora slag där en i antal underlägsen armé håller fast mot, eller besegrar, en till synes överlägsen fiende har även mera varit ett verk av anden snarare än logiken. Vetenskapen kan till exempel inte förklara spartanernas enorma bedrifter gentemot den väldiga persiska armén eftersom den vetenskapliga mätstickan inte kan bedöma irrationella saker som tro, myt eller viljekraft.
En som tidigt förde fram teorier om även ”det omöjligas konst”, men också i hög grad praktiserade detta, var Adolf Hitler. Hitler skriver i Min kamp att en politiker var beroende av programmatikern som belyste de framtida visionerna. Utan en verklig vision blir politikerns framgång endast tillfällig och utan värde för eftervärlden. Med andra ord är Sverigedemokraterna och andra liknande partier en återvändsgränd då de saknar en egen världsåskådningsmässig grund och en vision om någonting nytt. Hitler skriver i Min kamp:
”Så snart programmatikern söker ta hänsyn till den s.k. ”ändamålsenligheten” och ”verkligheten” i stället för den absoluta sanningen, skall hans arbete upphöra att vara en ledstjärna för den sökande mänskligheten och i stället bli ett vardagsrecept”
Den som var med 1919, och kunde bedöma den tidens styrkeförhållanden, trodde nog inte att det var realistiskt att ett litet parti skulle lyckas genomföra ett maktövertagande 1933 och betraktade med all säkerhet Hitler som verklighetsfrånvänd, kanske rent av som en drömmare. Det som NSDAP åstadkom på bara 14 år – en total samhällsomvandling ”från ingenstans” – verkar för oss idag nästan som ett mirakel och det är därför inte speciellt konstigt att Hitler själv beskrivits, av både anhängare och fiender, såsom bortom denna värld. Egentligen var nationalsocialismens seger ett resultat av att man förkastade realismen och anammade det förnuft som hör naturlagarna till. För även om argumentation och resonemang hade sin plats – då som nu – så styrs även människan först och främst av naturens principer, något som de tyska nationalsocialisterna helt förstod och anammade.
”Den som vill vinna den stora massan, måste känna till den nyckel som öppnar dörren till dess hjärta. Den heter inte objektivitet, alltså svaghet, utan vilja och kraft.”
Tyska folket väcktes genom styrka, tro, hopp, lidelse och den inneboende kraft som hör myten till. Utan detta hade man inte kunnat realisera de politiska målen. Detta recept för framgångsrik kamp tycks vara bortglömt idag – eller avpolletterat på grund av de uppoffringar detta innebär för den enskilde individen.
När Motståndsrörelsen målar upp vår vision av ett enat Norden så blir svaret ofta: ”orealistiskt”. Ändå har delar av denna plan redan realiserats i och med att idén fått fäste i tre nordiska länder där man kontinuerligt arbetar mot det målet. Det kritikerna menar är att eftersom det är nog svårt att få folk att begripa de saker och ting som sker mot vårt folk just nu så kommer denna ytterligare aspekt av kampen endast leda till förvirring. Man anser att vi istället måste ”fokusera på nuet”. Vad dessa kritiker dock inte förstår är att kampen för en ny storslagen idé är just själva förutsättningen för att lösa de problem vi står inför idag.
”Ju större en idé är och ju mera revolutionerande till sitt innehåll, desto större kommer medlemmarnas aktivitet att vara, ty med lärans omstörtande kraft förenar sig ett faromoment för dem, som ansluta sig till den, vilket nog är ägnat att hålla småsinta och fega kälkborgare på avstånd”
Och vidare
”Det, som idag för många kan gälla som en försvårande omständighet, är därför i själva verket förutsättningen för vår seger. Just i storheten i vår uppgift ligger sannolikheten, att blott de bästa kämparna skola infinna sig till striden. I detta urval ligger just borgen för framgången.”
I den nationella rörelsen av idag existerar två sorters anhängare av ”verkligheten”. Den ena saknar både en fast världsåskådning och en vision för framtiden och blir därför, vare sig man vill det eller inte, ett slags bevarare av det nuvarande tillståndet. Då de övergett tanken på att skapa någonting nytt så återstår i praktiken endast alternativet att försvara någonting befintligt, som blir angripet. Om man bara vill angripa invandringen och återgå till det gamla (mer moral, mer ”traditionella” värderingar”, trygghet etc.) så utgör man måhända ett irritationsmoment för systemet men i vart fall inget reellt hot eftersom folket inte kommer kämpa intill döden för en tid som varit – särskilt inte när den ideala epoken var borgerlig och utan verkligt folkligt djup. Därmed fortsätter invandringen, men kan justeras till ett antal som dessa betraktar som ”rimlig”. Det konservativa idégodset torde heller inte utgöra något problem för den nya världsordningen, det har fungerat alldeles utmärkt med republikaner och neokonservativa i USA under sionistiskt inflytande.
Det positiva med den grupp som beskrivits är att många av dem är vettiga och förhoppningsvis kan förmås att känna hopp inför en framtid som vi själva bestämmer. Det man måste inse är att enbart politik inte leder någonstans utan måste kombineras med en världsåskådningsbaserad kamporganisation. Den senare är svårare att bygga upp eftersom den ställer mycket högre krav på individen, varför detta arbete måste inledas redan nu.
Värre är det med dem som utifrån matematiska formler kommit fram till att det överhuvudtaget inte finns något att kämpa för, nämligen defaitisterna. Överallt kring den nationella rörelsen finns de olyckliga själar som talar om att ”allt är kört”, ”folket är ändå för indoktrinerat” etc. Dessa missar aldrig ett tillfälle att sprida negativism men vägrar att engagera sig för att förbättra den nationella rörelsen. Förevändningen är ironiskt nog att rörelsen inte är duglig nog för att vi ska föräras dessa individers fantastiska förmågor. Om det inte är på grund av ”det saknas ledarskap” så beror det på att ”rörelsen är splittrad”. Däremot, utlovar man, kommer man gå längst fram i ledet när allt brakar lös. Under tiden ska man bara samla krafterna genom att leva precis som alla andra ”Svenssons”. Ibland kan man se sådana uttalanden som kommentarer på diverse forum och det är då svårt att avgöra om det är ”troll” eller inte. Att det skulle vara ett verk av systemet tar jag inte alls som omöjligt. Det ligger nämligen i systemets intresse att få oss att ”acceptera verkligheten” och inte lita på vår egen förmåga.
Optimismen var det som tog Hitler till makten och optimismen och framtidstron måste vara även vår ledstjärna idag. Som nationalsocialister ser vi positivt på livet då nationalsocialismen är ”baserad på en oändlig kärlek till skapelsen i all sin mångfald, en djup, villkorslös respekt för naturens visdom och intensiva vilja att bevara livet så som det har växt utifrån denna visdom…” (Povl Riis Knudsen). Detta innebär inte att vi ser positivt på den tillvaro som systemet har skapat utan det är här viktigt att göra en skillnad på det som naturen skapat och de irrläror som en naturfientlig varelse har tvingat på oss.
Vi ser även positivt på kampen, trots alla umbäranden det innebär att kämpa, och känner stolthet och ära över att vara en del av den tid där allt vänder. Vi hoppas att morgondagens historieböcker kommer beskriva oss som dem som påbörjade folkets resning och visade att det fortfarande fanns kraft kvar hos den nordiska människan. Det måste vara vår tro att morgondagens nordiska män och kvinnor kommer minnas de av idag som kämpade för och garanterade deras överlevnad. Jag ser följande citat framför mig från en av de framtida historieböckerna.
Den ”rörelse” som från början betraktades som paria växte i omfång till en folkarmé allt eftersom man ingöt nytt hopp hos folket. De lät sig inte nedslås av ojämna styrkeförhållanden och komprometterade därför inte budskapet för att passa in. Ej heller sökte de formlerna i ren intellektualism utan i den urkraft som hör vår ras till. De inympade hos folket en fanatisk tro på sig själva och använde sig av denna fanatism för att bekämpa en lika fanatisk fiende, som till en början verkade oövervinnerlig. Denna revolutionära kraft gav aldrig upp för att någon viskade att deras kamp var orealistisk. Ett av rörelsens motton var: ”Framtiden blir vad vi vill att den ska bli!”
Loading ...
Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här.
Hammaren på spiken!
Framtiden är vår!
//nationell
Jag har ett personligt favoritcitat av Hitler som bitvis beskriver samma feltänk som Vejdeland tar upp.
”Det står mig idag klart att dessa människors rent kritiska betraktelsesätt i själva verket kommit att utgöra ett betydande hinder. Man inser att det ena eller andra skulle vara bra och riktigt, men man förmår trots det inte följa med eftersom det eller det fortfarande är betänkligt. Man vet att Tyskland och vårt folk kommer att gå till grunden, men man vägrar likafullt att ansluta sig till räddningsaktionen eftersom man även i denna har upptäckt något som åtminstone utgör en skönhetsfläck. Kort sagt, man konstaterar förfallet men förmår inte uppmana tillräckligt med kraft för att beslutsamt motverka det, eftersom man även i motståndet som sådant åter fått upp vittringen på något slags tvivelaktig möjlighet.
Denna sorgliga mentalitet har givit upphov till ytterligare ett missförhållande. Det finns idag många, och i synnerhet så kallade bildade människor, som, då de väl beslutat sig för att sympatisera med, eller rentav understödja, en bestämd handling först noggrant söker bestämma hur stor procentuell sannolikhet den har att lyckas, för att sedan avväga sin egen insats storlek alltefter denna procentsats. Det vill säga: i den mån exempelvis ett inrikes- eller utrikespolitiskt beslut inte är fullständigt tillfredställande, och därför inte helt säkert förefaller kunna påräkna framgång, får man inte heller fullständigt och hängivet ställa sig bakom det. Dessa olycksaliga människor hyser ingen förståelse för att ett beslut, som i och för sig måste anses nödvändigt, men vars framgång inte helt och hållet kan garanteras, eller vars framgång endast delvis är tillfredsställande, tvärtom måste genomdrivas med ett ännu större mått av energi, att således en procentuell mindre sannolikhet för framgång måste motsvaras av ett större mått handlingsenergi.
Den enda fråga som måste besvaras är med andra ord om en situation fordrar ett definitivt beslut eller ej. Om ett sådant beslut befunnits nödvändigt bortom alla invändningar, och erkänts som sådant, måste det därefter genomdrivas med den mest brutala hänsynslöshet och med största möjliga kraftuppbåd, även om slutresultatet tusen gånger om skulle visa sig vara otillfredsställande, eller i behov av förbättringar, eller kanske rentav har så gott som all odds emot sig.”
- Adolf Hitler (Den nationalsocialistiska utrikespolitikens mål, kap IV)
Efter att jag läste det ovan och insikten sjunkit in så sökte jag mig till Motståndsrörelsen. Idag läser jag en text från Motståndsrörelsen som iofs är bredare till ämnet men ändå tar upp samma sak, dessutom läggs det fram på ett bättre och mer koncist sätt än vad Hitler lyckades med.
Detta bådar gott för framtiden! Nu gäller det bara att tillräckligt många kommer fram till insikten att man måste kämpa, och att när man väl kämpar så är inget omöjligt även om det först kan verka så.
/Stormtrooper
Väl skrivit och inspirerande!!!
/oscar
Tack för denna värdefulla artikel. Det var längesedan jag kände en så stark tro på framtiden… Mycket positiv läsning!
Med Motståndsrörelsen kan vi erövra stjärnorna!
Alltid framåtanda!
/Johan Lindblad
Vår fiende blir aldrig större än vad vi själva gör den till.
/Ingemar W
En av de anledningar till att jag inte stöder nationella grupper som inte är nationalsocialistiska är att dom så sällan har några visioner. Det är bara begränsa massinvandring. Inget mer och inget mindre. Men då blir det därefter. Inga ideal, inga drömmar som kan inspirera. Ingen positiv framtidstro. Och heller ingen kamp! Och det är genom kamp vi ska segra!
/Henrik Andersson
Helt rätt skrivet!Utan en ideologi och en plan har en rörelse ingen framtid.
Framtiden tillhör enbart oss!
Mycket bra och inspirerande artikel!
/N.Johansson
Detta måste vara bland det bättre jag har läst på länge. In bland mina favoritartiklar ska denna!
Fortsätt skriv Vejdeland!
/Jesper Andersson
Riktigt bra skriven artikel med intressant läsning.
/Tobbe Alingsås
Fredrik levererar ytterligare en fantastiskt bra artikel, välunderstödd med fakta och citat samt inspirerande. Visst är det så du skriver.
Vad gemene man måste inse är att det nuvarande styrelseskicket är ack så bräckligt. USA:s statsskuld nådde igår 15 biljoner USD. Hade kongressen sedan tidigare inte höjt skuldtaket så hade det ”mäktiga” USA redan fått förklara statskonkurs…
/Sebastian
Bästa Fredrik! ”Framtiden blir vad vi vill den skall bli” Utmärkt citat! Kunskap och åter kunskap. Hela artikeln din präglas av kunskap, vilket är den absoluta förutsättningen för framgång i kampen. Att redogöra för nationalsocialismens innersta väsen är en grannlaga uppgift, då den så diametralt skiljer sig från andra ideologier. Jag har under hela mitt politiska liv försökt övertyga nationella om vikten av politisk skolning. Detta har tyvärr blivit en sekundär fråga då man funnit andra aktiviteter viktigare. Anta att revolutionen är genomförd! Landet skall styras. Då gäller det att det finns påläst folk som skall arbeta efter vårt program och principer. Och då gäller det tusentals makthavare, och inga okunniga företrädare, eller hur! Människorna måste omedelbart märka skillnaden på oss och den förljugna demokratin, annars försvinner hoppet om en ny och annorlunda framtid. Självklart vet jag att kunskapsnivån är mycket hög inom SMR, men jag befarar ändå att det gäller för få personer. Mvh Bo Nilsson.
/Bo Nilsson
Framtiden blir vad vi gör den till?
Frågan är ju hur många som är ärliga i sin kamp för folket.
Man börjar ju undra ibland.
Död åt nationalstaten Sverige. Länge leve den fria Norden!
Hell Nordiska motståndsrörelsen!
”De stora slag där en i antal underlägsen armé håller fast mot, eller besegrar, en till synes överlägsen fiende har även mera varit ett verk av anden snarare än logiken. Vetenskapen kan till exempel inte förklara spartanternas enorma bedrifter gentemot den väldiga persiska armén eftersom den vetenskapliga mätstickan inte kan bedöma irrationella saker som tro, myt eller viljekraft.”
Det var mer så att perserna förlitade sig mer på bågskytte än närkamp man mot man som grekerna föredrog.
Så att när grekerna valde en plats där de inte kunde bli flankerade så var perserna tvungna att slåss på ett sätt som de inte var vana vid.
Grekernas stridsmetod var väldigt enkel rakt på medan persierna föredrog att ta en i flanken skjuta pilar på en osköldade sidan och bakifrån.
Grekerna var tungt utrustade och hade en utmärkt sköld vilket var nödvändigt när man möter andra greker som slåss på samma sätt som du, priset man betalade var att man var utmattad efter 30 minuter.
Persierna var lättbeväpnade och rörliga en till fördel är att man tröttnar inte lika enkelt som en hoplit och är därmed effektiv under en längre period.
9 av 10 av persiernas infanteri var bågskyttar bara en var en sköldbärare så ni kan nog enkelt förstå varför grekerna vann rakt på när 10 av 10 av grekernas infanteri var utrustade för närkamp.
Det är värt att nämna grekerna hade inget kavalleri eller bågskyttar vilket gör att vid Thermopyle någon måste täcka reträtten under en längre period eftersom persernas kavalleri hade ganska snabbt hunnit ikapp grekernas arme och tungt utrustade hopliter som inte är i formering är extremt sårbara för projektiler.
Kan mkt väl vara så att spartanerna ville att resten av armen skulle hindra persernas flankerade styrkor men att dessa milismän (bara spartarnerna hade professionella soldater) gav upp när de insåg att de mötte persernas elittrupper som även de var professionella soldater.
Sedan så hade spartanerna en slavbefolkning som var 10 gånger större än spartarnerna så om det visar sig att spartarnerna var lika fega som resten av grekerna hade heloterna gjort revolt vilket hade gett Persien initiativet i kriget om den spartanska armen måste stanna hemma.
Däremot kan man säga att Grekland lyckades besegra Persien just p.g.a. mentaliteten i den grekiska krigssättet där en medborgares äkta värde reflekteras i hur väl han skyddar sin stad och håller sin plats i ledet och att eftersom varje sådan medborgare är värdefull så har han utrustning som maximerar hans chans att överleva, så länge han håller sin plats i ledet och inte blir tagen i flanken eller i ryggen vilket stämmer väl med slagen vid Marathon och Platea där terrängen gjorde det omöjligt för Persien att göra sådana attacker.
Vid Thermopyle lyckades grekerna så länge det gällde frontala angrepp från perserna men när de blev tagna i ryggen blev de dödade.
war aint fair som man säger.
Persien däremot var ett enormt rike där alla städer var tvungna att ställa upp med soldater om det krävdes av dem, man tjänade sin kung ingen annan p.g.a. den väldiga befolkningen kunde man strunta i det individuella kroppsskyddet och i stället besegra fienden genom utmattning.
Persien var antikens supermakt och påverkades inte av kriget i Grekland det var en mindre prioritet jämfört med att hindra revolt i det existerande territoriumet och det som avgjorde Greklands öde var slaget vid Salamis vars resultat tvingade de persiska underhålls skeppen att återvända hem vilket i sin tur gjorde den persiska armen i Grekland mindre .
(i stort sett som Tyskland blev besegrat av allierade styrkor fast vi kan erkänna Ryssland och den ryska vintern gjorde det mesta (om du inte frös ihjäl så förfrös du fötter eller armar vilket gör att du blir stridsoduglig) p.g.a. det stora antalet reserver som de allierade hade och den stora krigsindustrin, tyskarna hade bättre stridsvagnar men de var för få i antalet för att hejda motståndaren).
Ville bara informera om de olika stridsmetoderna som Grekland och Persien föredrog, hoppas det var intressant läsning även om jag inte är en författare.
Hur tror ni att era liv skulle se bättre ut om vi inte tillåter inflyttning till vårat land? Vad tror ni skulle förändras? Ni skulle ändå må dåligt o välja en annan grupp att rikta ert hat o ilska emot. Varför engagerar ni er inte i något positivt istället? Det är svårt ändå att leva i detta bistra, kalla land, ni gör det ännu värre.
Ingen har NÅGONSIN talat om att stuppa inflyttning till Sverige. Vi har alltid haft en viss europeisk invandring, och kommer så även ha i framtiden. Däremot måste vi stoppa inflyttningen av rasfrämmande element, samt påbörja repatrieringen av de som redan befinner sig här.
När vi förverkligar det kommer situationen för samtliga svenskar bli bättre. Den otrygghet som mångkulturen medför kommer att vara ett minne blott och antalet grova brott kommer definitivt sjunka i ett etniskt homogent, tryggt samhälle.
Vårt engagemang bygger inte på hat och ilska och vi som är aktiva i Motståndsrörelsen engagerar oss i någonting positivt!
Tack för att vi gör ditt liv svårare Annika, PK-troll som du ska inte ha det tryggt och bekvämt.
Precis! Brutalitet och explosivitet hade räddat killen. Dock är det inte alla som har tro på sig själv i situationer likt dessa.
Fel artikel. Sorry