Dagens datum 11 april: Denna dag 1925 dog polischefen Ernst Pöhner. Han verkade för ett nationellt Bayern och kom att delta vid Hitlerkuppen 1923.

Ernst Pöhner deltog i Hitlerkuppen.

Ernst Pöhner deltog i Hitlerkuppen.

Den 11 juni 1870 föddes Ernst Pöhner i Hof, Bayern, som son till en stadssekreterare. Pöhner kom att studera juridik och blev domare i början av 1900-talet. Pöhner kom från början från höger och var monarkist. Han sökte sig politiskt först till Alldeutschen Verbandes, en reaktionär organisation som utmärkte sig för pangermanism, antislavism, militarism, men även antisemitism. Organisationen grundades av bland andra den konservative politikern Alfred Hugenberg, industrimannen Emil Kirdorf och geopolitikern Friedrich Ratzel. Senare anslöt sig Pöhner till Thulesällskapet som hade mer kopplingar till NSDAP och där bland andra Dietrich Eckart, Alfred Rosenberg och Rudolf Hess då var anhängare. Vid denna tid, 1919, blev Pöhner även polispresident i München, ett ämbete han kom att riskera genom sin kamp för befrielsen av Tyskland.

Pöhner stödde Kapp-kuppen i Berlin och dess mål att störta Weimar-republiken. Han ska även ha hjälpt Organisation Consul, en frikårsenhet som hade förbjudits efter samma kupp. Medlemmar ur denna enhet avrättade Weimar-republikens finansminister Matthias Erzberger, som verkade för undertecknandet av Versailles-fördraget. Ernst Pöhner ska ha hjälpt männen att fly Tyskland.

Samma år som Kappkuppen lärde Pöhner känna Hitler och slöt sig allt närmare nationalsocialisterna. Det var Pöhner som introducerade sin högra hand Wilhelm Frick, senare inrikesminister i det nationalsocialistiska Tyskland, för Hitler.

Minnessten för Ernst Pöhner i Burg Hoheneck, Tyskland. Rest 1934.

Minnessten för Ernst Pöhner i Burg Hoheneck, Tyskland. Rest 1934.

1923 gick Pöhner samman med Hitler under det som kom att kallas för Hitler-kuppen. 1923 hade franska och belgiska trupper ryckt in i Ruhr för att kräva in skadeståndsavbetalningarna som hade bestämts i Versailles och undertecknats av novemberförrädarna i Berlin. Hyperinflation drabbade Tyskland och ekonomin bröt samman. Syftet med kuppen var att ta över München och leda marschen mot Berlin.

Kuppen misslyckades, men Ernst Pöhner förblev lojal mot Hitler under kuppförsöket. Pöhner var en av fem personer som dömdes för högförräderi till fem års fängelse och han tog aldrig avstånd från sina handlingar. Pöhner uttalade under rättegången: ”Det högförräderi ni nu anklagar mig för har jag anstiftat till i fem år”.

Pöhner släpptes fri den 31 mars 1925, men dog i en bilolycka den 11 april 1925 under oklara omständigheter. Vid Pöhners begravning den 16 april visade sig SS offentligt för första gången i ett särskilt syfte att ära Pöhner. Hitler fäste stor vikt vid Pöhners betydelse för den nationella rörelsen och hyllade honom i senare minnestal och i Mein Kampf: Under kapitlet Det nationalsocialistiska tyska arbetarpartiets första utveckling skrev Hitler:

Regeringarna själva gjorde allt för att hindra denna tillfriskningsprocess [ett nationellt Bayern] och omöjliggöra den.

Två män utgjorde härvid undantag:

Dåvarande polispresidenten Ernst Pöhner och hans trogne rådgivare, oberamtmann Frick, var de enda högre statstjänstemän, som redan på den tiden hade mod att i första rummet vara tyskar och i andra tjänstemän. Ernst Pöhner var den ende man i ansvarig ställning, som inte friade till massans gunst utan kände sitt ansvar inför nationen och var beredd att sätta allt på spel och offra allt, till och med sin egen existens, för det av honom över allt annat älskade tyska folkets återupprättande. Han var också alltid en nagel i ögat på de mutbars kreatur till tjänstemän, vilkas handlingssätt inte bestämmes av deras folks intressen och dess nödvändiga frihetskamp, utan av arbetsgivarens befallningar, utan hänsyn till de nationella värden, som blivit dem anförtrodda.

Men framför allt tillhörde han de naturer, som till skillnad från de flesta väktarna av vår s. k. statsauktoritet inte frukta folk- och landsförrädarnas fiendskap utan längta efter den som en självklar gåva åt en hederlig man. Judars och marxisters hat, hela deras lögn- och förtalskampanj var hans enda lycka mitt i vårt folks elände.

En man av bergfast redlighet, antikens enkelhet och tysk rätlinjighet, för vilken uttrycket ”hellre död än slav” inte utgjorde någon fras utan inbegreppet av hela hans väsen.

Han och hans medarbetare, dr Frick, är i mina ögon de enda män i statsställning, som ha rätt att räknas som medhjälpare vid återupprättandet av ett nationellt Bayern.

Vill du som polisman och läsare av Nordfront inte längre tjäna ett korrupt system, utan likt Pöhner slåss för den rätta sidan? Ta kontakt med oss här.

  • Publicerad:
    2018-04-11 00:00