Vad är det egentligen som händer i köket under Aktivistdagarna? Svensk-norske kocken Stefan Lund berättar om hemliga skogsvandringar, blodiga knivar och stulna skinkor som skylls på barnen.

Telefonen slås på och genast börjar den pipa. Ett meddelande från nästeschef Pär Sjögren som ber mig om att ta kontakt klockan 18 samma dag.  Jag anar redan nu vad som är på gång och börjar därför förbereda mig mentalt på vad som komma skall. På avtalad tid tar jag kontakt med Pär och mottager en order som på ett väldigt drastiskt sätt kan ändra mitt liv på många sätt.

Med blanka kängor och kläder anpassade för Dalarnas kalla vinterklimat påbörjas min resa mot gränsens fjälltrakter och vidare in i Sverige. Vi anländer några dagar i förväg för att planera det sista genom att kolla upp lokaler och anpassa tider. Dagen innan uppdraget har nästeschefen planerat in en skogsvandring i de djupa skogarna som på senare år har blivit vargens hem. Medveten om att vi kan gå vilse eller falla offer för ett rovdjur och aldrig mer återkomma levande så går vi tillsammans med två hundar mot dagens utsatta mål. En förväntan byggs upp under färden och snart ska vi få ta del av något jag för alltid kommer att hålla hemligt men aldrig glömma.

Kvällen avslutas med en hemlagad middag i bästa motståndsstil där ämnen som inte ägnar sig i skrift avhandlas. Vi kollar på varandra nervöst och hummar lite för oss själva och vet att vår framtid i organisationen denna helg kan komma att sättas på spel. Ska vi lyckas eller inte?

IMG_20121216_094837

Jag vaknar på morgonen med grus i ögonen och på vägen till toaletten känner jag rysningar i kroppen, i dag är dagen. Nervositet blandas med upprymdhet och och när jag kollar mig i spegeln finns ingenting där. Mina tankar är så långt ifrån min fysiska kropp de kan befinna sig och det är med en lättnadens suck jag hör att det knackar på dörren. Nästeschef Pär Sjögren stiger in i den lägenhet som ställts till mitt befogande under min vistelse här i Dalarna. Han tittar på mig och ser så där allvarsam ut som bara en nästeschef kan göra och frågar: ”Är du redo?”

Kniven skär genom köttet och blodet droppar sakta på golvet och runt bordet sitter organisationens aktivister och tittar på mig förväntansfullt. Doften av sött blod blandas med lukten av salt och varmt fräsande fett. Det är varmt i rummet och många klär av sig och sitter endast i kortärmat. Ljudet av ben som knäcks av en vass och tung kniv skär genom rummet, en flaska rödvin öppnas och slås sakta ut över det färska köttet. Förberedelsen av Aktivistdagarnas måltider har påbörjats och det är nu våra kunskaper sätts på prov.Köttbullar ska rullas, revbensspjällen marineras, för på lördagen ska det serveras julbord och det är många munnar som ska mättas.

Första måltiden är frukosten som serveras lördag morgon. Medan alla ligger och sover stiger jag upp och börjar förbereda och tillaga det som ska stå på frukostbordet. Omelett, havregrynsgröt, ost, leverpastej, grönsaker bröd och kaffe ska stå färdigt när aktivisterna vaknat och serveras så fort som möjligt. Medan frukosten serveras så påbörjas förberedelserna av dagens lunch som denna helg består av kålsoppa med hembakat bröd.

Eftersom att jag är kock så har det fallit sig naturligt att jag tar hand om matlagningen under Aktivistdagarna. Första gången jag deltog så var det under minst sagt speciella premisser och det urartade i ett mindre kaos. De senaste aktivistdagarna har jag varit ansvarig för matlagningen i köket och med god hjälp av Svenne har vi serverat god och vällagad mat. Vi har en stående frukostmeny som vi kommer att hålla oss efter då den är enkel, mättande och passar alla som deltar på våra aktivistdagar. Numer är det inte heller några problem med att få hjälp i köket och vi måste snarare neka folk till att hjälpa oss, istället för att tjata som vid de första gångerna.

Förberedelserna inför julbordet var så pass goda att vi kunde koppla av och ta det lite lugnare än vad vi har gjort annars. Det märks att de som har hjälpt till några gånger nu börjar få självförtroende och är mer säkra och vågar ta egna initiativ än förut.

Närmast i bild: Kockens ständige följeslagare Sven-Erik Larsson. Längre bak syns kocken själv.

Närmast i bild: Kockens ständige följeslagare Sven-Erik Larsson. Längre bak syns kocken själv.

Roligast den här gången var att så många människor kom in och kunde samtala med oss och säga hej. Fredrik Vejdeland satt ned och drack en kopp kaffe och Emil Hagberg kom i vanlig ordning och gjorde en kvalitetskontroll på den mat som skulle serveras. En annan person högt uppsatt i Motståndsrörelsens hierarki snittade prinskorvar och en ’mediemogul’ inom Nordfront tiggde åt sig några skivor skinka och skyllde på barnen.

Personligen är jag nöjd med Aktivistdagarna och den hjälp jag har fått av mina kollegor i köket och alla andra som hjälpt till på olika sätt. Tack också till alla som hållit oss sällskap, både stora som små tvåbenta och fyrbenta. Och till er som undrar så kan jag med glädje berätta att ingen kom till skada under denna berättelse.


  • Publicerad:
    2012-12-16 16:55