INTERVJU. Vad ser du av samhället i rollen som busschaufför i Stockholms södra förorter? Nordfront erbjuder härmed en unik inblick hos en person som dagligen lever nära ”mångkulturen”.

Den mångkulturella samhällsomvandlingen betraktas ofta på avstånd av dess varmaste anhängare. För en busschaufför är det annorlunda. I rollen som busschaufför måste du kommunicera med alla människor och du tvingas möta situationer som inte alltid är trevliga, men dock lärorika för livet. Vad en busschaufför har att säga kan vara värdefullt för alla att lyssna på.

bussar

Ett yrkesliv som busschaufför ger inblick i den ”mångkulturella” vardagen.

Kan du berätta om vad du gör på dagarna i ditt arbete och hur länge du arbetat inom ditt yrke?
Jag arbetar som bussförare inom SL-trafiken i Stockholm. Mitt arbetsområde omfattar Stockholms södra förorter från Nacka i öster till Huddinge i väster och Nynäshamn i söder. I mitt yrke handlar det om att transportera människor till och från sina arbeten, skola, fritidsaktiviteter och nöjen. Jag har i detta yrke varit verksam sedan tidigt sjuttiotal.

Du sitter på en unik plats i ditt arbete där du får möta många nya människor. Hur ser en typisk arbetsdag ut för dig?
Jag går som regel upp mellan halv fyra och halv fem på morgonen och ger mig i väg till garaget efter sedvanliga morgonrutiner. I garaget blir jag tilldelad en buss, ledbuss eller kortbuss beroende på vilka linjer som ingår i mitt pass. Jag hinner ta en kopp fika och småprata lite med mina arbetskamrater innan jag hämtar min buss på garageplan. Efter iordningställande av bussen kör jag sedan ut till de väntade passagerarna som ivrigt vill komma till sina arbeten.

På morgnarna rör sig de flesta sömngångaraktigt men snabbt ombord på bussen, många ser trötta och hålögda ut men bara några få säger hej eller god morgon. En dryg timme senare är det dags för framtidens hopp att ta sig till skolan och ungdomarna ser om möjligt bra mycket tröttare ut än sina föräldrar som då redan kommit till sina arbeten. Man gäspar högljutt och går sakta ungefär som Jesus golgatavandring. Några föräldrar stressar också fram med barnvagnar till sina förskolor innan arbetsresan tar vid. Dessa föräldrar brukar ha en än mer stressad framtoning än den vanliga ”till jobbet åkaren”. Efter min välbehövliga matrast som brukar infinna sig mellan klockan tio och elva är det dags att skjutsa runt hemmafruar, dagisgrupper och pensionärer som ska uträtta sina ärenden. En vanlig dag möter man hundratals, ibland tusentals människor av olika slag och åldrar. Under de tidiga morgontimmarna är det mestadels svenskar som åker. Förhållandevis få invandrare gör arbetsresor. Det förhållandet ändras radikalt fram på eftermiddagen och kvällen då andelen icke svenskar ökar radikalt framför allt i och runt de invandrartäta bostadsområdena.

Är det något annat unikt med ditt arbete som andra kanske inte tänker på direkt?
Det unika i sammanhanget är väl kontrasterna mellan dels olika människor man träffar varje dag och att se vädrets och årstidernas växlingar på nära håll varje dag.

Hur har du upplevt övergången till ett så kallat mångkulturellt samhälle?
Övergången till det alltmer mångkulturella samhället är och har varit till övervägande delen negativt. De flesta invandrare är för all del trevliga att ha att göra med men, och ett stort men, är att så länge det råder konsensus mellan till exempel mig i min roll som bussförare och en resenär är allt gott och väl. Men om en person inte har korrekt biljett eller på annat sätt uppträder störande eller stötande för andra så är det stor skillnad på om det är en svensk eller en invandrare man har att hantera. En svensk ger med sig som regel efter att ha fått förklarat för sig vad som gäller, dock har även svenskar blivit allt mer lättkränkta än tidigare. En invandrare ger sällan med sig då det råder delade meningar om vad som gäller. Denna vägrar dessutom att lyssna på vad chauffören har att säga och tar oftast för givet att påpekandet eller tillsägelsen endast görs just för att resenären är invandrare. Invandrarresenären förutsätts direkt att vara föremål för ett hatbrott för att en bussförare exempelvis kräver att avgift erläggs eller att giltig biljett uppvisas. Nu är i och för sig de flesta invandrare trevliga att ha att göra med men när det uppstår konflikt, då är man vanligtvis ovillig till att medverka till att konflikten får en lösning.

Händer det att ungdomar vandaliserar bussar, ofredar chaufförer eller andra passagerare?
Ja det händer att invandrarungdomar både hånar, trakasserar, hotar och även misshandlar förare och andra passagerare. Men jag kan inte påstå att det är så jättevanligt, då är det vanligare med lite hånfulla flin eller ilskna blickar som även det skulle kunna tolkas som hot eller trakasserier.

Vilka är dessa ungdomar och vad är deras motiv?
Eftersom hoten och trakasserierna som regel kommer när de är fler än tre, kan man anta att man vill imponera på varandra hur överlägsna och duktiga man är på att spela tuff, och att vara en hårding är vad de flesta invandrarungdomar vill vara för att dölja sina övriga tillkortakommanden.

Hur vill du beskriva dina kollegor och arbetsgivare?
Det är ganska många invandrare som också är bussförare och många av mina kollegor har sin vagga någon annanstans, ofta utanför Europas gränser. Det som har ändrat sig genom åren är att invandrargrupperna mer och mer håller sig för sig själva inom sin egen språkgrupp. Jag tror inte att det är ett utslag på att egentligen vilja isolera sig från svenskarna utan snarare från varandra och det får den konsekvensen att man även isolerar sig alltmer även från svenskar. Det förekommer att jag sitter ensam i lunchrummet och två till tre grupper med invandrare sitter vid borden runtomkring och talar på sina respektive språk, och då kan man känna sig rätt utanför.

Arbetsgivaren är ofta lågmäld och sticker inte gärna ut med något tyckande, hellre tyst än att trampa någon på tårna. För några år sedan gjordes ett försök att få all personal att kommunicera på svenska, även på raster inom företagets domäner. Det tycker jag var bra, att slå ett slag för att alla kan vara delaktiga i en diskussion på rasterna. Detta krav föll dock inte i god jord och arbetsgivaren var tvungen att backa på det kravet. Mina kollegor är i huvudsak rätt juste fast det finns en mindre – dock växande – klick som helst håller sig för sig själva. Det är folk från företrädesvis gamla Östeuropa och Balkan och delvis ett mindre antal muslimer.

Hur fungerar yttrandefriheten på din arbetsplats?
Jag har en känsla av att yttrandefrihetstaket är hyfsat högt. Problem med invandrare i invandrartäta områden diskuteras relativt ofta och även invandrarkollegor deltar i diskussionen och resonerar på i stort samma sätt som svenskar gör. Muslimska kolleger som ser ner på sina egna folkgrupper för att de till exempel ”springer till moskén och fjantar” eller kritiserar bruket av hucklen och annan heltäckande kvinnlig klädsel. Den övervägande delen av de invandrare som arbetar tillsammans med svenskar blir mer toleranta inför vårt sätt att leva även om de inte själva fullt ut lever som svenskar. De invandrare som arbetar enbart med och i sina egna folkgrupper får inte alls samma toleranta syn mot oss svenskar. Risken är dock om bussföraryrket övergår till att bli en renodlad invandrararbetsplats, då lär toleransen mot oss svenskar falna även där.

Hur bra har teve och tidningar lyckats beskriva verkligheten som den sett ut från ditt perspektiv?
Massmedia har ju totalt misslyckats att ge en verklig bild av vad som sker ute i samhället och göra korrekta analyser om orsakssammanhang.

Har din syn på politiker förändrats med åren?
Ja definitivt. Från att ha levt i villfarelsen att politik handlar om att förbättra levnadsvillkoren för sin egen befolkning, till att inse att politiker i själva verket har en annan husbonde än sitt eget folk. Det märks inte minst på att man utan att skämmas försämrar pensionerna, försämrar sjukvården, skolan och den övriga välfärden utom för vissa invandrargrupper. Man är mer lidelsefull på att låta ”välfärdsföretag” göra vinster än att se till att vårdapparaten har tillräcklig kapacitet.

Skulle någon vara intresserad av att lyssna på det som du har att säga?
Ja, jag tror det och jag är säker på att mina synpunkter delas av många, ur alla politiska schatteringar och även av de invandrare som anlände på femtio, sextio och sjuttiotalen.

Kan du berätta om din syn på framtiden?
Min syn på framtiden är ändå rätt ljus. Jag tror att när vi nått vägs ände kommer folket att gå man ur huse och kräva förändringar enligt devisen kosta vad det kosta vill. Vägs ände kommer dock inte att nås förrän Sveriges och Europas ekonomi är körd ner under botten. Det stora flertalet kommer inte att vakna förrän fredagsgroggen, tipsextra, arbetet och brödet tagits från deras munnar. Då som först kommer man yrvaket att kräva någon förändring för att stilla hungern och törsten. Som det ser ut nu verkar det som att allt fler inser att vårt land är på väg mot ruinens brant och att vi måste agera innan vi når vägs ände. Så med lite tur kanske vi kan få till stånd en ändring innan krisen är ett faktum.

Om man tittar på samhället i stort så kan det jag givit uttryck för verka överdrivet men förändringen är stadig och ökande. När en viss punkt passerats, där ursprungsbefolkningen hamnar i minoritet inom ett växande antal områden, kommer problemen att öka och ökningen kommer att accelerera. Jämför med att ditt från början homogena bostadsområde börjar befolkas av invandrare. I början är det få uppgångar som har udda namn på tavlan, då ser du inga problem. Sedan blir det fler och fler. Till slut är det svenska namn som utgör de udda namnen på tavlan. Spiralen nedåt fortsätter sedan. De svenska familjerna får då vackert finna sig i att invandrarna ofta har andra dygnsvanor. Störningar och bråk om uppföranderegler förekommer frekvent.

Vi svenskar hamnar allt oftare i minoritetssituationer i bostadsområden, i bussen, i affären, på vårdcentralen och på krogen. Journalister, politiker och andra mångkultursförespråkare är typiskt nog de som bor och verkar längst bort ifrån de riktiga problemen och de berörs sällan personligen. Om de ens märker märker av någonting. Då är det lätt att vara generös och tillmötesgående utan att riskera sitt eget skinn. Inte ens när teves utsända team med fotograf och journalist blev rånade på sin utrustning mitt på ljusa dagen på Tensta torg fattade man vad vi vanliga svenskar får utstå. Jag säger er journalister att ni ljuger som en häst travar och ni gör det med öppna ögon. Ni vet att ni ljuger oss fulla med skit men ni gör det för pengar, statusvåningen i Stockholms innerstad och lattemaskinen. Det är därför lejonparten av er sort super er sönder och samman och springer hos hjärnskrynklaren i tid och otid. Och för att ytterligare döva era ruttnande samveten försöker ni skylla på oss att ni mår dåligt av allt näthatande. Men det är ett hatande där ni själva pumpar bränsle till elden med oförminskad kraft.

Personer som fortfarande har förtroendet kvar för politiker och journalister skulle nog säga att du överdriver eller att situationen i samhället inte är så illa som du säger. Vad skulle du säga för att ändra deras uppfattning?
Till Sveriges befolkning säger jag bara en sak, vakna upp ur er slummer! Det är nya tider i landet sedan trettio år tillbaka. Det gamla Sverige med en vänligt sinnad befolkning som alltid gav sin granne eller sina gamlingar en hjälpande hand är snart ett minne blott. Vi är som befolkningsgrupp snart en marginaliserad del av det forna Sverige. Vi måste alla ta vårt ansvar för vårt land, vårt folk och vårt välbefinnande. Fundera på hur landet ni lever i ska vara beskaffat, ta reda på, via internet och andra kanaler, hur ett bättre samhälle kan byggas. Lita inte på vad som sägs på radio, i tidningar och i teve. Ta själv reda på om det man säger verkligen stämmer eller hur alternativa medier ser på saken. Läs Nordfront.se varje dag. Just för att det ekonomiska etablissemanget är så totalt emot allt vad Nationalsocialism heter så anser jag att just den politiska grenen är räddningen för vårt folk och välbefinnande.

Om du skulle säga något viktigt till hela Sveriges befolkning, vad skulle du säga då?
Det som är glädjande är att allt fler börjar inse att allt inte är så vackert i landet som vi vill tro. Alternativ media på internet får fler och fler besökare varje dag oavsett om det är nationalistsidor eller andra som beskriver verkligheten ur ett annat perspektiv än gammelmedia. Vi blir fler och fler som också börjar inse att den historieskrivning vi fått oss till livs under hela efterkrigstiden inte är sann. De demonliknande beskrivningarna av Tyskland och tyskarna under de två världskrigen är falsarier och uppmärksammas alltmer.

Finns det något som sker som gör dig hoppfull?
Arbetet med att forma en ny politisk plattform tar som regel lång tid om man inte råkar få hjälp på traven av en rejäl depression som sträcker sig över en tid som inte kan överblickas. Så tålamod och enträget arbete är vad som krävs. Till er som läser Nordfront vore det bra om ni också läste Min Kamp för att på så vis förstå de tankegångar och den grund som Nationalsocialismen står på. Detta oavsett om man är för eller mot Nationalsocialismen som politisk ideologi. Jag tror också på att tona ned debatten om våld och våldsanvändning är på sin plats, då gemene man känner stort obehag när det talas om våld oavsett angrepp eller självförsvar. Vi vet ändå att våldet finns därute och att vi självklart måste anpassa oss efter det men det behöver inte framhävas. Jag tror, att för att vinna fler anhängare ur den breda publiken bör som ovan sagts våldet tonas ner, den uttalade jakten på invandrare och att man vill med våld hota misshandla och jaga ut invandrare ur landet vilket jag anser är ett misstag. Det är via politiska beslut utvisningar och avvisningar ska ske, det är myndigheter i myndighetsutövning som skall sköta det, inte vi vanliga civilister. Det skulle bli någon sorts pöbelvälde vilket är så långt bort från nationalsocialism man kan komma.

Har du något du vill tillägga till Nordfronts läsare?
Till alla er som bidrar i kampen om ett nytt samhälle där forna värderingar om en varaktig vänlig folkgemenskap skall kunna växa fram, ett stort tack. Och ett stort tack till er som ser till att Nordfront bara blir bättre och bättre.

  • Publicerad:
    2013-05-12 21:00