Johan Falk-filmen ”De 107 patrioterna” handlar om Motståndsrörelsen, eller ”Legion Gothia” som de heter i filmen. Det finns betydande likheter; ”uniformerna”, lejontatueringarna, ”Hell seger”-ropen. Borde vi inte vara glada över att få vara med i (ännu) en film och att få bli ”kändisar”? Eller ska vi avfärda Johan Falk-filmerna som betydelselösa och hoppas på att den svenska filmpubliken har förmågan att genomskåda lögnerna? Det som man bör ha i åtanke är att Expo-medarbetaren Mikael Ekman, som ligger bakom förlöjligandet av Motståndsrörelsen i De 107 patrioterna, inte gör saker och ting av en slump.
Bloggerskan Camilla Rågfors skrev i dagarna en läsvärd reflektion över vår tidigare artikel om de 107 patrioterna. I sak håller hon med om det vi skriver, men tillägger att hon ”ser ingen större konspiration i denna film” [läs: Rågfors anser inte att filmens anlitade ”nazistkonsult”, Mikael Ekman, skulle ha haft en särskild agenda bakom sitt arbete med denna film]. Om det inte finns någon konspiration så gör det mig rent logiskt till ”konspirationsteoretiker”, kanske till och med paranoid. Personligen anser jag nog att Camilla Rågfors är lite naiv i denna fråga – eller glömsk. Den antirasistiska bloggerskan Camilla Rågfors blev för inte så länge sedan persona non grata hos Expo, eller i vart fall delar av Expo, efter att ha skrivit objektivt om Motståndsrörelsen. Hur Expo beter sig när personer intar en objektiv inställning till Motståndsrörelsen säger en hel del om vilka man här har att göra med, även om det i sig så klart inte bekräftar en konspiration.
Det kanske kan vara värt att nämna att jag inte föreställer mig Expos medarbetare sitta i ett mörkt källarrum och konspirera över hur man ska manipulera idioterna bakom Johan Falk-filmerna att hetsa mot Motståndsrörelsen. Eller rättare sagt: Det behöver i alla fall inte vara så. Men när Mikael Ekman sätter sig ner som ”nazistkonsult” för De 107 patrioterna så är jag rätt säker på att han vet vad han håller på med.
Expo bedriver svart propaganda. Det är i alla fall ingen konspirationsteori. Svart propaganda beskrivs exempelvis på följande sätt: ”Det mest utmärkande för svart propaganda är att människorna inte är medvetna om att någon försöker influera dem och inte känner att de drivs i en viss riktning”. (Jacques Ellul). Svart propaganda anses även ha syftet att underminera motståndaren, sprida desinformation eller så split. Det skulle här lika gärna kunnat stå ”Se även: Expo”.
Att Expos medarbetare sitter med i ett produktionsbolag och påverkar innehållet i stora filmer hade ingen trott för tio år sedan. Förr i världen var Expo att räkna som en ljusskygg sekt och var helt okänd för den stora allmänheten. Stieg Larssons böcker, som lanserades hårt av bland annat den person som nu är ansvarig utgivare för Expo, och av hela medieetablissemanget, hade inte kommit ut vid den här tiden. Om dessa böcker hade funnits ute vid den tiden så hade de inte sålt i närheten av lika mycket som idag eftersom Expo då var lika paria i samhället som den nationella rörelse som de försökte kartlägga. Expos verksamhet är fortfarande ljusskygg, men namnet Expo har blivit mycket mer etablerat. En av orsakerna sägs enligt vissa vara den nitiske Stieg Larsson, ideologen, men det ligger nog närmare till hands att det i själva verket är Robert Aschberg som ligger bakom Expos framgångar.
Robert Aschberg. Orkeströren bakom Strix Television och Expos framgångar.
Det var när Robert Aschberg grundade Strix Television som Expo växte. Strix Television har i högsta grad fungerat som plantskola för Expos medarbetare och för handplockade medlemmar ur AFA. Vi finner dem som reportrar i Insider och som producenter för diverse samhällsprogram. Nyss nämnde Mikael Ekman är exempelvis producent på Efterlyst och har tidigare producerat Adaktusson. Från att tidigare har varit en marginell grupp, och dessutom inte alltid populär ens inom systemets kretsar, har Robert Aschberg gjort dem berömda och ansedda för en vidare krets. Robert Aschberg kan vara nöjd. Det som kommer ut i tv-rutan kontrolleras i allt högre grad av honom och hans undersåtar.
Syftet med De 107 patrioterna är att förlöjliga Motståndsrörelsen och överhuvudtaget det motstånd som finns mot systemet och massinvandringen. Den första recensionen jag hittade om De 107 patrioterna bekräftar att man i alla fall delvis redan har lyckats med sitt uppsåt. Fredrik Adolvsson skriver bland annat följande i recensionen av Moviezines hemsida: ”Att den lokala nazistledaren i videoklippet från någon slags patriotisk sammankomst kanaliserade Adolf Hitler i såväl utseende som manér störde mig förvisso en aning, fast jag kan å andra sidan tänka mig att det är precis så tramsigt svenska små wannabenassar/nissar beter sig i dylika lägen”. Notera att Fredrik Adolvsson kan tänka sig. Detta är den effekt som Mikael Ekman och Expo önskar sig. När någon ser någon (medlem i Motståndsrörelsen) med en lejontatuering på höger underarm ska denne kunna tänka sig att den lejon-tatuerade personen i själva verket är en löjlig figur. När någon hör tillrop som ”Hell seger” på ett möte eller ser en grupp som är klädda i vita skjortor och gröna slipsar så ska de se bilder framför sig av amatörmässiga fjantar, eller ”små wannabenassar”.
En sådan som Fredrik Adolvsson kan naturligtvis ses som en figur utan större betydelse, men för den målgrupp som tycker om Johan Falk-filmer (ungdomar) så är det troligt att många läser en sådan recension innan de ser filmen.
I filmen agerar Johan Falk och GSI även rättsvidrigt mot nationalsocialisterna. Här uttalar man mordhot mot en av dem.
Om regissörerna till De 107 patrioterna, som alltså egentligen inte är Mikael Ekman, tvunget skulle ha med en nationalsocialistisk organisation i sin film så hade de kunnat släppa associationerna till Motståndsrörelsen. Det finns ingen poäng med att de måste ha exakt samma ”uniform” som Motståndsrörelsens medlemmar har haft vid ett par tillfällen eller lejon-tatueringar på deras högra underarmar. Även jag förstår att det är svårt att göra en film där de som är ”bad guys” vinner. Men varför måste dessa ”bad guys” vara just Motståndsrörelsen? Borde man inte då istället skapa en helt och hållet fiktiv organisation?
Felet som de egentliga personerna bakom filmen gjorde var att man anlitade en ”nazistkonsult” som inte var intresserad av att göra actionfilm utan istället att ta över filmskapandet för att få igenom sin politiska agenda och underminera sina politiska motståndare. Expo är svurna fiender till Motståndsrörelsen. En del av detta är personligt eftersom Motståndsrörelsens framgångar motbevisar deras tes (vilket gör dem icke-trovärdiga). Vi har alltid behandlat dem som fiender, aldrig ställt upp på intervjuer eller umgåtts med deras medarbetare privat. Det har faktisk vissa så kallade nationella gjort. Expo har aldrig hittat några ”hållhakar” på någon i Motståndsrörelsen som de illistigt ha kunnat utnyttja. Enligt Expo är Motståndsrörelsen en ”sekt”, och i vissa fall också en ”terrororganisation”, utan någon som helst attraktionskraft inför folket. Att vi bara är intressanta för oss själva är något som Expos ”nazistexperter” rabblar i massmedia vecka ut och vecka in. Trots detta är Motståndsrörelsen den nationella organisation som lockar flest åhörare till externa möten, antal som numera också står sig rätt bra mot andra möten, exempelvis ”antirasistiska” sådana, som har systemets fulla stöd i ryggen. Efter det lyckade mötet i Ludvika i början av året kände sig Expos chefredaktör, Daniel Poohl, manad att påminna Ludvikaborna om att vi faktiskt är ”nazister”och att nationalsocialismen ligger bakom diverse ond bråd död. Efter det ännu mer lyckade mötet i Bollnäs har man på Expos redaktion bemött detta med tystnad. Iskall tystnad. Expos tes håller inte och det kan svida om man har ett rykte om sig att vara ”expert”.
Men framförallt så vet Expo att Motståndsrörelsen har vad som krävs för att bli en maktfaktor i samhället, just för att vi tillhör den kämpande skaran, har visat oss uthålliga och att vi trots vår radikala framtoning ändå går framåt. Expo har helt enkelt insett att man måste förekomma en folklig resning genom att vaccinera svenskarna mot den organisation som vill leda dem på rätt väg. Mikael Ekmans inblandning i den nya Johan Falk-filmen är kanske inte alltför häpnadsväckande, och jag kan garantera att Motståndsrörelsen inte går under för det. Det bekräftar dock att den ”antirasistiska” frontlinjen utgörs av lögnhalsar och konspiratörer. Konspirationer måste alltid tas på allvar.
Hoppa till huvudinnehåll
