KRÖNIKA. Om vi ger ensamrätt åt dagens makthavare att beskriva vår verklighet blir vi bara lurade. Genom att istället lita på den egna förmågan kan vi bättre förstå situationen i samhället.

En busschaufför jag nyligen intervjuade har under flera decennier studerat människor. Bakom ratten i sin buss möter han en verklighet som ligger långt bort från vad den kommande samhällseliten får lära sig på universitet och högskolor. Han beskriver ett mönster där invandrarnas beteende skiljer sig från svenskarna som åker buss. Exempelvis har invandrare till skillnad från svenskar ofta svårt att acceptera en tillsägelse när biljetten är ogiltig. Det händer att chaufförer hotas av invandrarungdomar men insinuanta hot är vanligt förekommande i form av ”hånfulla flin eller ilskna blickar”. Efter år av erfarenhet går det inte att avvisa busschaufförens lärdomar som fördomar. Hans iakttagelser är fullt giltiga och många andra kan säkerligen känna igen sig i hans beskrivningar.

Busschauffören har med åren lagt sitt pussel och satt de små detaljerna från vardagen till ett större sammanhang. Han beskriver hur han utvecklats:

”Från att ha levt i villfarelsen att politik handlar om att förbättra levnadsvillkoren för sin egen befolkning, till att inse att politiker i själva verket har en annan husbonde än sitt eget folk.”

och att:

”Massmedia har ju totalt misslyckats att ge en verklig bild av vad som sker ute i samhället och göra korrekta analyser om orsakssammanhang.”

Jag skulle säga att busschaufförens egna erfarenheter och analyseringsförmåga överträffar många karriärinriktade akademiker som indoktrineras av abstrakt Mumbo jumbo. Busschauffören har öppnat sina ögon för att kritiskt granska sin omgivning och det samhälle han lever i. De egna iakttagelserna av samhället som han gjort ligger närmare sanningen än var karriärinriktade akademiker befinner sig.

Flerårig erfarenhet från bussyrket kan ge perspektiv.

Flerårig erfarenhet från bussyrket kan ge perspektiv på samhällets realiteter.

Många personer vill inte göra som vår busschaufför som kritiskt granskar sin omvärld och ser med egna ögon – utan filtrerade glasögon. Dessa anpassar sina åsikter och värderingar efter vad som uppfattas som socialt accepterat. När de stöter på situationer i sin vardag drabbas de av samvetskval om tankarna som dyker upp inte rimmar med vad som kallas ”politiskt korrekt”. Det kan ofta handla om att hysa negativa åsikter om invandrare vilket är det värsta som en god mönstermedborgare kan göra. Därför blockerar dessa lydiga undersåtar sina kritiska tankar och hanterar frustrationen på varierande sätt: att visa invandrare en överdriven vänlighet som ofta kan genomskådas; att urskulda sig med korkade uttryck som att ”man kan inte dra alla över en kam”; att projicera sitt dåliga samvete genom att intala sig att de är ”antirasister” och så vidare.

Det som de politiskt korrekta antirasisterna har gemensamt är att de förnekar den verklighet som finns mitt framför våra egna ögon. Det är samtidigt den egna erfarenheten av mångkulturen som gjort att flera blivit kritiskt tänkande personer och vänt ”etthundraåttio grader”. Från att tidigare ha varit förledda antirasister är dessa idag svurna fiender till massinvandring. Jag kan berätta om flera sådana fall. De växer i antal för varje dag som går.

Det som sker i bussarna i Stockholms förorter är inga isolerade företeelser. Över hela Sverige gör en växande skara personer egna erfarenheter som leder till att de vänder ryggen mot auktoriteter som tagit på sig rollen att tolka verkligheten. Busschauffören har helt rätt när han säger:

”Lita inte på vad som sägs på radio, i tidningar och i teve. Ta själv reda på om det man säger verkligen stämmer eller hur alternativa medier ser på saken.”

  • Publicerad:
    2013-05-14 02:11