Dagens datum 7 mars: 1929 knivmördades två SA-män i vad som skulle få namnet Blodsnatten i Wöhrden.

blutnacht5

Situationen i Tyskland under 1930-talet var på många sätt lik den som råder i Sverige idag. Den stora skillnaden är att den tidens politiska klimat var mycket våldsammare. En likhet är att systemets fotsoldater även då fick fritt spelrum att angripa sina meningsmotståndare. Många gånger attackerade de nationalsocialisternas marscher genom att använda polisen som sköld. När nationalsocialisterna slog tillbaka blev de ofta angripna av polisen. Polisens sätt att agera skulle få dödlig utgång i det som kom att kallas för Blodsnatten i Wöhrden.

Det hela utspelade sig i den lilla byn Wöhrden i Schleswig-Holstein. Denna del av Tyskland, angränsande till Danmark, hade länge varit ett rött fäste som på senare år hade utmanats av NSDAP, som hade särskilt stöd bland regionens bönder. Bara några månader innan denna natt hade Hitler talat i det närliggande Heide, drygt 8 kilometer från Wöhrden. Gauleiter Hinrich Lohse skrev i en rapport: ”Det var återigen en rungande framgång och motståndare från alla politiska läger började bli nervösa. Marxisterna vände sig till terror.”

Den 7 mars 1929 hade SA förbjudits från att hålla en demonstration i Wöhrden. 200 SA-medlemmar kom ändå till orten, men för att istället för ett offentligt möte hålla ett internt sådant för medlemmar. Redan när de kom in i byn blev de stoppade av polisen som bland annat förbjöd dem från att bära vapen.

På kvällen höll SA-ledaren Dinklage ett tal till SA-medlemmarna om landets ekonomiska situation. Till och från kunde de från bygatan höra ett hundratal kommunister sjunga, skråla och uttala hot mot de SA-män som fanns inne lokalen. Förutom att försöka störa mötet skrämde man även slag på Wöhrdens befolkning. När kommunisten Heuck, som ledde paraden, höll ett tal vid kyrktorget uttalade han: ”Vi vill se blod”. Polisen gjorde ingenting.

Hermann Schmidt och Otto Streibel.

Hermann Schmidt och Otto Streibel.

Medan talet pågick inne i lokalen tog SA-ledaren Grantz beslutet att med hjälp av stormtrupper korsa torget och göra gatan fri från slöddret. När de kommer in i en mörk gränd stormas de plötsligt av kommunister. Det blir en blodig sammanstötning där de obeväpnade SA-männen gör allt de kan för att försvara sig mot knivbeväpnade kommunister. Blod stänker, folk faller ihop, rop och skrik. Med hjälp av bara nävarna lyckas de till stor del avväpna kommunisterna och efter en kort stund springer pöbeln från platsen. Priset blev dock högt: två döda kamrater. När SA-männen jagar efter kommunisterna anländer slutligen polisen, men istället för att försöka ta fast knivmördarna drar de vapen och beordrar nationalsocialisterna att stanna med orden: ”Stopp, annars skjuter vi!”

Inne i lokalen har man inte märkt någonting förrän det kommer in sårade kamrater genom dörren. 23 av SA-männen har blivit lindrigt skadade, sju allvarligt. En av de sårade har sju allvarliga knivsår, en annan har drabbats av dubbelfraktur i käken. Brutna armar, skallskador, knivhugg i ryggen, såriga händer. Samtidigt får man höra om de två döda kamraterna – Hermann Schmidt och Otto Streibel. Kommunisterna hade huggit Schmidt i lungan och Streibel i hjärtat.

Willy Sierk, som var på plats denna natt, berättar:

Framför mig hördes plötsligt ett högt rop: ”Fri väg! Röd Front!” Dessa ord kommer jag aldrig glömma. Med knivar, stålbatonger och knogjärn bröt kommunisterna in i den obeväpnade SA-kolumnen […] Snart föll första offret till marken, täckt av blod. Den 20-årige bondsonen Hermann Schmidt från St Anne och 34-årige snickaren Otto Streibel från Rost hade knivhuggits.

blutnacht2

Adolf Hitler kom personligen till begravningen för att hedra de stupade kamraterna. Både Herman Schmidt och Otto Streibel fick gator uppkallade efter sig och en luftskyddsbunker i Kiel fick namnet Otto Streibel-bunker.

Begravningen.

Begravningen.

  • Publicerad:
    2017-03-07 00:15