Debatten om kampsporter i allmänhet, och barns förhållande till kampsport i synnerhet, är ständigt pågående. Jag vill passa på att utveckla detta en aning. Det finns barn som tränar och tävlar i boxning, karate, judo, brottning och en massa andra sporter med mer eller mindre fysisk kontakt mellan deltagare. Många fysiska sporter har av olika anledningar angripits av media, men det är MMA som fått absolut mest kritik.

Startskottet för denna debatt kom i samma stund som sporten blev populär men blossade upp lite extra i samband med en Submission Wrestling-match mellan två barn i en MMA-bur innan en liten gala i England. Submission Wrestling är inte samma sak som MMA. Faktum är att barn i Sverige inte får tävla i MMA, då det är 18 årsgräns som gäller. Att det ena barnet började gråta gav givetvis sportens motståndare vatten på kvarn.

Trots tårarna så valde barnet att fortsätta matchen, om detta skett på eget initiativ eller efter press från föräldrar är naturligtvis omöjligt att sia om. Att pojken fick fortsätta gav tydligen en bild av att sporten är mer eller mindre påtvingad på barnen. Om så är fallet så kan man ju naturligtvis inte klandra sporten eller dess utövare för detta, utan det är snarare en fråga om uppfostran: Att pusha på ett barn mot dess vilja kan vara nödvändigt ibland. Jag ser inget fel i att ibland vara lite hård. Så framkallar man mod. Sedan är det ju självklart en balansgång.

Att påstridiga och pressande föräldrar skulle vara något unikt för kampsportsvärlden är naturligtvis inte heller sant. Oavsett om barnet spelar tennis, hockey eller fiol så finns det alltid föräldrar som pressar sina barn onödigt mycket. Men det är inget nytt hos oss.Våra förfäders barnuppfostran var ofta centrerad kring barnet (till skillnad en kristen, mer faderscentrerad, uppfostran) vilket innebar att man ville att sonen/dottern skulle överträffa en själv. Inte för att föräldrarna skulle vara misslyckade, utan för att avkomman skulle bli ännu bättre och därmed stärka ätten.

Det kanske skall poängteras att de klubbar i Sverige som erbjuder MMA-träning för barn följer Svenska MMA Förbundets regelverk. ”När det gäller träningsverksamhet som riktas till barn (7-12år) så är det Svenska MMA Förbundets bestämda uppfattning att träningen måste utgå ifrån barnens utvecklingsbehov med tonvikt på sådant som rörelse, koordination, balans och lek. Svenska MMA Förbundet avråder bestämt ifrån all form av MMA-liknande tävlingsträning eller fullkontaktssparring för barn.” Även barn under sju år kan träna MMA men då är det under ännu mer leksamma former. Den som läst texten ovan kan väl inte ärligt påstå att detta skulle vara extremt, snarare tvärtom.

En av anledningarna till att media hetsar upp sig torde vara att ett reportage om den ”nya” sporten MMA säljer. Media sätter helt enkelt inte barnens hälsa i fokus. Varför en MMA-match är intressantare att belysa än Thai-matcherna med barn som tävlar i Thailand kan man bara spekulera i. I dessa matcher knockar barnen varandra vilket borde vara bra scoop för journalister i jakt på att sälja lösnummer. Ytterligare ett exempel på att de hellre smutskastar en sport än skyddar barnen. Men MMA är något ”nytt” och att strunta i att förklara att det inte är MMA är ett knep som skapar uppmärksamhet. En annan aspekt som är väl värd att belysa är att etablerad media är en del av systemet, ett system som vill krossa alla yttringar av självbevarelsedrift.

Det borde ligga i alla sunda föräldrars intresse att på bästa sätt rusta sina barn för livets alla prövningar. Vårt samhälle är bräckligt och det kan komma en dag då man behöver se efter sig själv och sina nära, en dag då man tvingas stå på egna ben. Att så tidigt som möjligt få barnen att förstå detta samt rusta dem med rätt verktyg är av yttersta vikt. Jag menar inte att man skall uppfostra soldater utan att man bör ge barnen färdigheter som de kan ha nytta av. Att barn hamnar i slagsmål kan ju knappast vara någon nyhet för gemene man. Om de då redan är härdade samt besitter kunskaper i hur de skall hantera situationen så är jag övertygad om att de klarar sig bättre än de som ägnat sig åt någon ”meningslös” fritidssysselsättning. Dessutom är MMA en mycket allsidig träningsform, både styrka och kondition byggs upp på ett naturligt sätt.

En annan fördel med att låta sina barn utöva någon form av kampsport är att de på detta sätt får ett naturligare förhållande till våld. De får ett perspektiv på hur den egna och andras kroppar reagerar på våld. Paulina Forslund utrycker detta på ett utmärkt vis i artikeln Styrkemätningar ett problem? 

”Tv/data-spel och filmer med makabra scener, våldsamma och övernaturliga slagsmål, frossande i vidriga detaljer och så vidare är vardagsmat för många unga idag. Detta har blivit en ventil, inte bara för barn och ungdomar utan även för många vuxna. Man kan genom tv och spel känna sig delaktig i en fiktiv värld där man kan slå någon 100 gånger utan att skada, där man kallar varandra ”horor” och ”motherfuckers” och studsar runt som en tvättäkta ”hip-hop-gangster”. Om man hela tiden matas med sådana budskap, hur ska man då förstå var gränserna går?”

Detta fenomen kan man ju som förälder naturligtvis till viss del styra över, men man kan aldrig komma ifrån det helt. Om man då låter sina barn avreagera sig under kontrollerade former blir de mer harmoniska människor. Kampsport lämpar sig lika bra för flickor som för pojkar.

Samhällsklimatet utvecklas hela tiden till det sämre, attityden blir råare och i samma takt som massinvandringen ökar, ökar också riskerna, framförallt för de unga i samhället. Mycket hade kunnat se annorlunda ut om vita barn och ungdomar från början hade fått lära sig att alltid slå tillbaka med dubbel kraft!


  • Publicerad:
    2012-05-16 18:45