”Sociokulturellt konstruerade skillnader är när samhället har skapat något som egentligen inte finns.

Exempel på detta är folk som hävdar att genus är sociokulturellt konstruerat…”

Fast ”genus” innebär ju per definition det socialt konstruerade könet – de beteendekoder, identiteter och roller som samhället lägger ovanpå det grundläggande biologiska könet.

Sedan kan man ju förstås alltid hävda att vad vi kallar ”genus” egentligen är ett uttryck för biologin och att begreppet borde avskaffas.

Jag tror emellertid att de flesta av oss är överens om att det mänskliga samhället tolkar, hanterar och beskriver kön på varierande sätt (1800-talets Sverige hade exempelvis en viss slags syn på maskulinitet, samtidens storstadskultur har ofta en annan), och utifrån det kan genusbegreppet vara användbart för att analysera just den sociokulturella överbyggnaden som vilar på det biologiska könets grund.

Sociala överenskommelser angående idéer (som exempelvis de angående ras) är förstås abstrakta fenomen, oavsett en eventuell biologisk grund. De överförs genom språket och andra former av kommunikation, och tar sig konkreta uttryck i och med mänskligt beteende som påverkats av överenskommelserna.

Jag tolkar det där som att du inte kunde konkretisera.

Vill vi veta någonting överhuvudtaget om barnens eventuella medfödda rasmedvetenhet måste vi i så fall skapa en situation för experimentet där vi kan räkna bort den felkällan.

Exempel på detta är folk som hävdar att genus är sociokulturellt konstruerat:

”Om inte värre är de föreläsare som håller föredrag om hur genus är något skapat av människan själv, något som inte borde existera, och som inte skulle existerat om det inte vore för oss. Utan genus, skulle heller inte sexualiteten se ut som idag… ”Där visar han [Foucault] att föreställningen av kroppen och sexualiteten inte är universell eller naturligt given, utan snarare utgörs av kategorier vars innehåll förändras genom historien. /…/ Det är således samhälliga föreställningar, snarare än biologiska imperativ, som gör att kvinnor och män begär varandra, menar Foucault” (Eriksson-Zetterquist & Styhre, 2007, Organisering och intersektionalitet). Det är alltså vi själva som bestämt att vi ska åtrå människor av det andra könet, det är ingen biologisk drift. Den heterosexuella normen skulle alltså inte vara en norm om det inte varit för det genus vi själva skapat.”

Det är med andra ord galenskap…

Det kan verka som ett rimligt antagande, men barn speglar ju sin omgivning på ett långt mer direkt och naturligt sätt ju yngre de är. De har som du säger präglats mindre av sin kultur, men bara i det avseende att deras världsbild är mer avskalad och grundläggande. Den saknar alltså komplexiteten hos den vuxnes världsbild, och kan därför spegla tongivande tendenser hos den omgivande kulturen på ett långt tydligare sätt i jämförelse med äldre individer.

Barn tar ju som vi vet gärna efter vad som än står att finna, och antar att vad de vuxna säger och gör är riktigt.

Av den anledningen känns det väldigt ovetenskapligt att tolka den här typen av preferenser som en biologiskt nedärvd rasmedvetenhet – särskilt som de här ungarna lever i en så pass segregerad miljö som den amerikanska, vilket omöjligen lämnar dem opåverkade.

Ifall vi ville börja analysera huruvida barn faktiskt besitter sådana nedärvda tendenser, skulle vi behöva studera väldigt små barn av många olika etniciteter som vuxit upp i en extremt etniskt heterogen omgivning som helt saknade några som helst sociokulturellt konstruerade rasmässiga skillnader. Barn som alltså ständigt var omgivna av människor med olika etnicitet och hudfärg från olika kulturer, i ett sammanhang där rasmässiga privilegier, konflikter och orättvisor helt saknades.

Inte nödvändigtvis helt opåverkade, men det är klart att barn som spenderat en kortare tid inom en kultur har präglats mindre av kulturen än vuxna som levt en längre tid i kulturen. Alltså är det rimligt att anta att barns reaktioner på olika saker är mer ”naturliga” än vuxnas.

Att USA skulle utgöra ett rasmässigt heterogent samhälle är också en intressant iakttagelse, eftersom den ju oavsett en betydande pluralitet av etniciteter utgör en av världens absolut mest segregerade kulturer – vilket naturligtvis tar sig uttryck i den föreställningsvärld som förmedlas till de yngsta.

Självklart har det med rastillhörighet att göra. Vi förlitar oss på de som liknar oss precis som alla andra arter gör. Att systematiskt lära barn att bryta mot det naturliga förhållningssättet är ett brott.

/Kvinnlig aktivist