Dagens datum 3 juli Denna dag 1940 anföll britterna på Churchills order den franska flottan vid Mers-el-Kébir. 1500 franska sjömän mördades av sina allierade.

Den 22 juni 1940 undertecknade Frankrike en vapenvila med Tyskland. Eftersom Frankrike därmed hade tvingats ur alliansen med England betraktade England dem som ett potentiellt hot mot de allierade. Ett av hoten var närvaron av den franska flottan vid Mers-el-Kébir i franska Algeriet.

Att attacken mot Mers-el-Kébir skedde anses av många historiker varit en rejäl ”blunder” från britternas sida, medan andra talat mer klarspråk och beskrivit det som ett krigsbrott. Frankrike hade inte gått ut med en krigsförklaring mot England och Vichy-regimen i Frankrike hade ännu inte installerats vid tiden för de förhandlingar som ägde rum på Mers-el-Kébir. Dessutom utgjorde ett villkor för vapenvilan mellan Tyskland och Frankrike att flottan skulle avväpnas i franska hamnar. Med andra ord hade många liv kunnat sparats.

Den 3 juli inledde engelsmännen Operation Catapult. Syftet var att sätta de franska fartygen under brittisk kontroll eller förstöra dem. Många franska fartyg lät sig bordas. Den största koncentrationen av franska örlogsfartyg fanns vid denna tiden i hamnen i Mers-el-Kébir i den franska kolonin Algeriet. Den bestod av sex jagare, fyra slagskepp och sex ubåtar under befäl av viceamiral (senare samma månad utnämnd till amiral) Marcel-Bruno Gensoul.

Gensoul ville dock inte utan vidare överlämna fartygen. Den franske marinministern, amiralen François Darlan, hade redan tidigare försäkrat att den franska flottan själv skulle sänka sina egna fartyg innan de hamnade i tyska händer. Detta var heller inget som Tyskland gav anspråk på i vapenstilleståndet utan den franska flottan skulle enbart stå under tysk eller italiensk övervakning under resten av kriget. Winston Churchill lät sig dock inte bevekas av några försäkringar utan skickade via viceamiralen James Somerville ett ultimatum innehållandes förtäckta hot. I ultimatumet stod bland annat att engelsmännen skulle ”använda alla till buds stående medel för att förhindra att era skepp hamnar i tyska händer” och att om fransmännen inte skulle gå med på kraven skulle britterna sänka deras skepp inom 6 timmar. Det hela förvärrades när Somerville skickade en underordnad att överlämna villkoren, vilket förolämpade viceamiral Gensoul som i sin tur själv skickade en underordnad till förhandlingsbordet. Allt detta ledde till förseningar och förvirringar. Under själva förhandlingarna började engelsmännen minera vattnet och kort senare, på Churchills order, öppnade de brittiska fartygen eld.

De brittiska fartygen öppnade eld på längsta avstånd och kunde inom kort få in fullträffar på slagskeppet Bretagne, som exploderade och gick till botten med 977 sjömän. Även slagskeppen Provence och Dunkerque blev träffade. De franska skeppen besvarade kortvarigt elden, men slutade skjuta efter cirka 30 salvor och grundstötte sina skepp. Ett fransk slagskepp lyckades undkomma den brittiska attacken och tillsamman med fyra jagare tog de sig ut till havs. Där blev de anfallna av flygstyrkor från ett brittiskt hangarfartyg. De besvarade elden och lyckades skjuta ned två brittiska flygplan. Brittiska flottstyrkor fortsatte sina anfall mot franska örlogsfartyg fram till den 8 juli.

Jagaren Mogador irrar runt efter att ha bombats av brittiska fartygsgranater.

Mot sina marina befäls uppmaningar hade Churchill beordrat de brittiska skeppen att öppna eld. Denna massaker dödade 1500 franska sjömän och var en oprovocerad attack på en allierad utan krigsförklaring. Vid Nürnberg dömdes tyska officerare till döden för betydligt mindre. Viceamiralen Somerville beskrev attacken på Mers-el-Kébir som ”den största politiska blundern i modern tid som kommer vända hela världen mot oss…vi skäms verkligen”.

Slagskeppet Bretagne exploderar.

En som dock inte skämdes var den odömde krigsförbrytaren Winston Churchill. En månad efter massakern höll Churchill ett hycklande tal i parlamentet där han tårdrypande pratade om heroismen hos de brittiska och franska sjömännen och kallade det hela för en ”melankolisk händelse”.

Artikeln ursprungligen publicerad 2013-07-03