Kvinnan som fick Svt Uppdrag granskning att komma till Landsbro hoppades på en ärlig rapportering. Det återstår att se om hennes berättelse kommer att få utrymme under onsdagens sändning.

Hon kontaktade politiker och myndigheter och krävde raka svar om hur hon skulle kunna leva tryggt med sina barn med ett asylboende inpå husknuten. Ingen ville lova någonting. För att resa frågan kontaktade kvinnan Sveriges televisions program Uppdrag granskning som på onsdag sänder avsnittet om det lilla småländska samhället Landsbro. Kvinnan har idag flyttat till en annan ort. Richard Johansson och Joakim Wenell har på uppdrag av Nordfront mött kvinnan och ställt några frågor om hennes situation.

Du valde att kontakta Uppdrag granskning, när gjorde du detta?

– Det skedde efter att jag pratat med representanten på Migrationsverket, Liselott Ingesson-Politis. Jag pratade med henne en bra stund. Hon var duktig på att prata om oväsentligheter. Eller så blev hon knäpptyst. Jag frågade om hon kunde garantera min och mina barns säkerhet. Det kunde hon inte göra. Jag frågade henne om hon visste vad det var för folk som kom, om hon kunde garantera att det inte var morddömda, våldtäktsmän, kvinnomisshandlare, pedofiler, drogmissbrukare eller psykiskt instabila med tanke på att jag har barn som leker på andra sidan häcken. Hon hade ingen aning om vad det skulle komma för folk och hon hade heller ingen rätt att ta reda på det sa hon. Jag svarade att hon därför sätter mig i en sits att hon driver mig från mitt eget hem för att jag kan ju inte bo kvar. Man värnar ju om sina närstående. Jag frågade henne ”är det dig jag ska ringa mitt i natten om det händer något?” Nej, så var det ju inte, meddelade hon, utan då var det polisen jag skulle vända mig till. För det är ju så att oavsett om det kommit folk som sköter sig så blir det förr eller senare problem. Om de stannar, låt säga, tre månader, kan du tänka dig på ett år vilken genomströmning av folk det kan handla om. Förr eller senare kommer det hit fel sorts personer som verkligen kan göra skada, som kanske blir avhysta och hämtade av polisen. Är det något som jag vill att min fyraåring ska bevittna i sin hemmiljö? Nej!

Har du haft någon kontakt med styrande i Landsbro om detta?

– Jag bjöd hem Tommy Bohman [socialdemokratisk ordförande i kommunstyrelsen] på fika. Jag frågade om han hade barnbarn. Det hade han, en femårig flicka. Jag frågade om han ville att hon skulle bo där och vara i min trädgård och leka och det ville han inte.

Tommy Bohman kunde inte tänka sig att bo där själv?

– Nej, grannfrun var också hemma hos mig då, så det var inte bara jag som hörde detta. Hon ifrågasatte allting rakt ut också. Hon sa att om du ska skaffa höns måste du minsann begära tillstånd men här behövs det tydligen ingen koll alls? Det hade Tommy Bohman ingen kommentar till. Han sa att de var helt handlösa. Kommunen hade inget att säga till om.

Asylboendet i Landsbro

Det är uppbyggt så vid uppstart av dessa asylboenden. Det finns ju aldrig någon att ställa mot väggen. Alla skyller på någon annan. Kommunen har inget att säga till om, Migrationsverket säger att de bara sköter sitt uppdrag de har, att skaffa bostäder till asylsökanden. Det finns aldrig någon ansvarig.

– Ja, vi lever ju i en demokrati och det finns inte så mycket man kan göra mer än att rösta egentligen, men det ger ju inget ändå.

Vilka problem har du haft på den korta tid de asylsökande varit i Landsbro?

– Min trädgård är min trädgård, de asylsökande vet inte var gränserna går. Jag har sått gräs och gjort i ordning min gård. Men de springer över min tomt. Jag sitter på min altan och äter och rätt som det är står det en skock nedanför, så jag skriker ju till: ”Försvinn! Ni är inte välkomna här! Det här är mitt och ni får vara någon annanstans.” Det sa Migrationsverket till mig att sånt skulle de ju fått information om. När jag pratade med Ingesson-Politis på Migrationsverket tog jag också upp det här med Mariannelund. Jag menade på att huspriserna har rasat, hela samhället har ju blivit fördärvat rent ut sagt. Det är skitigt och jäkligt, de har till och med haft väktare som gått i affärerna. Men hon ville inte riktigt vara med på den beskrivningen, utan menade att detta bara rörde sig om någon kort period eller någonting i den stilen. Jag känner också till om situationen i Silverdalen och där ska det ju vara helt hopplöst där vissa stjäl som korpar. Det verkar ha blivit lugnt på min gård sedan jag polisanmälde.

Kan du berätta om polisanmälningen?

– Jag polisanmälde när de varit inne på min gård och förstört mitt barns leksaker. Inte stulit, som man kanske skulle kunnat förstå om de nu är fattiga och inte har några egna, men bara förstört och låtit sakerna ligga kvar.

Hur tycker du rent allmänt om massinvandringen?

– För det första tycker inte jag att man ska ta in mer när man inte kan ta hand om de som redan finns här. Det är ju inte de asylsökandes fel. Visst är de så att de kommer hit men det är ju vi som säger: ”Kom in”! Däremot tycker jag att de som inte sköter sig, det är bara bort med dem! Direkt! Det är inte ens något att diskutera. Men så får man ju inte säga.

Vad sa Uppdrag granskning när du kontaktade dem?

– Först och främst trodde jag ju inte de skulle nappa. Men de hade redan ett team som jobbade med ett inslag om Migrationsverket och det var bland annat i Boden. Jag frågade lite hur de i Boden hade påverkats, och enligt deras granskning var det då ökad kriminalitet. Så jag frågade vilken slags kriminalitet som hade ökat, och det handlade om våldsbrott och stölder. Det gjorde ju att jag kände ännu mer ”jaha, är det detta jag har att vänta?” Och ensam med två små barn, det kändes inte bra. Optimalt vore ju att jag hade fått sälja mitt hus i Landsbro och sedan köpa ett annat, men jag kände att jag inte hade det valet. Jag vill gärna kunna föda mitt barn i lugn och ro.

Kände du att det var ett utsatt läge som ensam och kvinna?

– Ja, kanske skulle jag inte haft lika bråttom iväg från huset om jag inte varit själv med allting. För det är ju så, att när de är från andra kulturer så har de har inte samma syn på kvinnor. Man är ju inte värd något och vad har jag att sätta emot då med min stora mage i vädret om det blir problem?

Hur tycker du att asylmötet i Landsbro sköttes?

– Jag själv kunde inte delta på mötet av olika anledningar, men tycker att informationen inför mötet kunde varit bättre. Det var ju jättebra att det blev möte, men vad hjälper det om ingen vet om att det sker och inte var? Det måste komma upp anslag vid affären och på anslagstavlor. Ut med en artikel i lokaltidningen och på Internet. Inte ens Uppdrag granskning hade fått information från dem [arrangörerna]. En bekant som var på mötet sa till mig i efterhand att det nog var lika bra att jag inte var där, för de hade slängt ut mig. För det var bara de som var positiva till asylboendet som var välkomna att prata.

Vi var på mötet och fick intrycket att det var mest kyrkliga församlingsmedlemmar där och att dessa var positivt inställda till asylboendet. De få övriga som kommit dit var mer negativa och tveksamma inför asylboendet. Kan det stämma, hur har du uppfattat stämningen bland landsbroborna?

– Ingen som jag har pratat med känner som de tongivande personerna under asylmötet. De som gick på mötet kände att de blev nedtryckta direkt och vågade knappt säga något. Man fick inte tycka annorlunda, man skulle bara tycka att det var bra.

Vad tycker du ska göras? Hur tycker du att de i Landsbro ska gå till väga om de är missnöjda?

– Ja, vad ska man göra? Vad finns det att göra som inte är olagligt? Jo, du kan vara stor i käften och gapa och skrika, men de flesta gör ju inte ens det. Kanske bakom stängda dörrar. Men jag gör det jämt och ständigt. Många tycker det är jättebra att jag är högljudd medan andra tycker tvärtom. Många håller med mig men står inte för det själva.

Migrationsverket fick dig att flytta till en ny ort. Hur trivs du på ditt nya boende?

– Jag kan säga att jag är väldigt glad att jag bor här nu, det är mycket mycket bättre på alla sätt.

 

Läs även:

Exklusiv intervju på Nordfront testar Uppdrag gransknings trovärdighet


  • Publicerad:
    2012-09-10 19:16