I skrivande stund ligger det en äldre man på 61 år och kämpar för sitt liv på ett sjukhus i Göteborg. För några dagar sedan blev han överfallen av ett gäng efter att ha tillrättavisat dem då de ska ha bråkat med hans hund.
Händelsen utspelade sig på Kortedala torg, som är känt för sina minst sagt kulturberikande inslag i vardagen.
På onsdagsmorgonen greps sex pojkar födda -96 och – 98 under brottsrubriceringen försök till mord. Enligt uppgift till Nationellt Motstånd ska flera av de inblandade ha varit av arabiskt ursprung.
61-åringen hade varit inne och handlat på Hemköp och lämnat sin hund, kopplad utanför affären. När mannen kom ut ska han ha sett att pojkarna stått och retat hans hund, varpå han gått fram till gänget och sagt till dem. Detta ska ha varit den utlösande faktorn till attacken enligt polisen. Därefter ska mannen ha blivit förföljd och påhoppad av det aggressiva och uppretade gänget. Med slag och sparkar ska mannen ha ramlat till marken för att därefter, i avsvimmat tillstånd, fått ta emot åtskilliga sparkar mot sitt huvud.
Den första tanken som slog mig då jag läste detta var vad för sorts straff dessa unga pojkar kommer att få. Vad är egentligen den misshandlade mannens liv värt för det svenska rättssystemet? Med all säkerhet blir det sluten ungdomsvård, i kanske ett år eller två. Sverige har nämligen bland de mildaste straffen i världen för sådana här unga våldsverkare.
Man kan inte låta bli att fundera över hur det kommer att låta i media efter det här? En ”antirasistisk” demonstration står nog högt upp på listan nu för alla som vill urskulda detta makabra dåd. Ett troligt scenarie är att skulden kommer att läggas på det svenska samhället för att man misslyckats att fånga upp de här ungdomarna, vilka med all säkerhet kommer från sydligare breddgrader. Kanske kommer man att påstå att deras agerande kan bero på att de inte har haft något att sysselsätta sig med. Ett annat återkommande och likväl absurt argument är att de kanske inte haft tillgång till någon bra fritidsgård. Det är ett skamligt efterspel vi har att vänta. Mannen som ligger döende efter den extremt brutala misshandeln kommer inte att få den upprättelse han förtjänar. Nej, istället kommer fokus i sann ”Lisa Magnusson-anda” att läggas vid att det är synd om förövarna. Det är inte synd om dessa ”pojkar” på något sätt. Man väljer sina handlingar här i livet och måste ta konsekvenserna för sitt agerande. Det är en grundregel som gäller livet igenom för oss alla.
En annan sak som är minst sagt oroväckande är att inte någon av alla de människorna som befann sig på torget då misshandeln ägde rum gjorde det minsta för att stoppa ”pojkarna”. Polisen har i förhör med ögonvittnen fått veta att man helt enkelt inte vågat. Resultatet av detta ickeagerande gör att det svenska samhället blir helt beroende av polismakten – vilken inte alltid kan eller ens alltid ska behöva vara på plats. För så länge brotten, i stundens hetta, tillåts att fortskrida, kan inga lagar eller övervakningskameror i världen rädda offret. Vad som behövs är civilkurage och engagemang. Har vi blivit så rädda om vårat eget skinn att vi inte vågar säga ifrån? I ett sådant samhälle tillåts övergrepp att frodas utan att befolkningen ifrågasätter så länge det inte rör dem.
På sätt och vis har jag en viss förståelse för den här uttalade rädslan. I förorterna tillåts nämligen ”pojkgäng” att spela herrar över gator och torg och svenskarna tiger och knyter näven i byxfickan. Vårt ansvar måste vara att återskapa ett samhälle där svenskar vågar säga ifrån och, om det behövs, försvara sig! Många är de som misshandlats, våldtagits, skändats, rånats och mördats i mångkulturens ”heliga” namn. Låt det vara nog nu, låt detta fallet bli det sista då ingen backar upp eller säger ifrån!
Hoppa till huvudinnehåll
