Dagens datum 1 april: Denna dag 1924 döms Hitler till fem års fängelse för en misslyckad statskupp i München.

Bakgrund
På morgonen den 9 november 1923 marscherade Hitler med 2000 SA-män mot krigsministeriet i München. Syftet var att ta över München och leda marschen mot Berlin. 1923 hade franska och belgiska trupper ryckt in i Ruhr för att kräva in skadeståndsavbetalningarna som hade bestämts i Versailles och undertecknats av novemberförrädarna i Berlin. Hyperinflation drabbade Tyskland och ekonomin bröt samman. Stödet för nationalsocialisterna hade ökat och vid denna tidpunkt räknade man 55 000 medlemmar, de flesta i Bayern.

Odeonsplatz, München, under kuppförsöket.

Odeonsplatz, München, under kuppförsöket.

Hitlers farhågor om de konservativa nationalisterna hade dock besannats. Hitler förråddes av Bayerns generalkommissarie Gustav von Kahr, som varit djupt inblandad i kuppens planerande och som utlovat den bajerska makten i kampen mot det röda Berlin. Två andra förrädare var general Otto von Lossow, som hade utlovat det bajerska riksvärnet, och överste Hans Ritter von Seisser med den bajerska polisen till sitt förfogande. Kuppförsöket slogs ner vid Feldherrenhalle och sexton nationalsocialister och fyra poliser dödades under skottlossning. Andra revolutionärer tillfångatogs eller tvingades fly.

Den 11 november greps Hitler. NSDAP hade nu förbjudits (av von Kahr) och Hitler riskerade många år i fängelse för högförräderi. Läget såg inte alltför ljust ut.

Rättegång
Rättegången mot Hitler inleddes den 26 februari 1924 och kom att vara i 24 dagar. Rättegången var en stor nyhet i Tyskland, men även utomlands då utländska korrespondenter följde den. Hitler betraktades av många som en hjälte för Tyskland gentemot de krafter som hade förrått Tyskland 1918. I rättssalen fick han återkommande applåder för sina anföranden. Hitler förklarade sig skyldig till det som inträffat men försäkrade att ”jag känner mig inte som en högförrädare utan som en tysk som ville göra det bästa för sitt folk”. Hitler utvecklade:

Jag medger gärningen, men jag kan inte erkänna mig skyldig till högförräderi. Det finns inget högförräderi i en handling som vänder sig mot landsförräderiet 1918.

Dom
Den 1 april 1924 avkunnades domen. Det blev lägsta möjliga straff. Adolf Hitler, Friedrich Weber, Hermann Kriebel och Ernst Pöhner dömdes för högförräderi till fem års fängelse vardera och fem av de övriga för medverkan till fängelse i ett år och tre månader. Den tyske krigshjälten och generalen Erich Ludendorff frikändes men inlade protest mot detta.

De nio åtalade.

De nio åtalade.

Hitler hade dessutom vädjat om att slippa utvisning. Om Hitler hade utvisats hade han senare inte kunnat leda den nationalsocialistiska rörelsen och vi hade sannolikt inte sett någon folkresning 1933. Hitler slapp utvisning med följande motivering i domstolsutslaget:

Hitler är tyskösterrikare och betraktar sig som tysk. Enligt rättens uppfattning kan det lagrum i republikskyddslagen som här skulle kunna tänkas komma i fråga ej tillämpas på en man som tänker och känner så tyskt som Hitler, vilken frivilligt i 4,5 år har gjort krigstjänst i den tyska hären, där han genom framstående tapperhet har förvärvat sig utmärkelsetecken, blivit sårad och även på annat sätt blivit skadad till sin hälsa.

Fängelsevistelse
Hitler satt av nio månader i den gamla fästningen i Landsberg am Lech. Han satt bakom galler i sammanlagt 13,5 månader och blev villkorligt frigiven den 20 december 1924. Han hade nu blivit lika känd som populär. Under fängelsevistelsen hälsades han med ”Heil Hitler” av flera fångvaktare och han fick motta gåvor i form av bland annat blommor, men också korv och vin. Hitler fick så många brev att vaktmästaren på fängelset beskrev högarna som ”berg”. Georg Brandell har i sin bok ”Hitler och hans verk” sammanfattat vad denne vaktmästare uppgav om Hitler under hans tid i fängelset:

Vaktmästaren gör även ett försök att skildra Hitlers karaktär sådan den framträdde inom fängelsets murar. Han prisar honom för hans ordningssinne och för hans öppna ärliga väsen. På sin omgivning utövade han ett auktoritativt inflytande. Han var godmodig, men i hans inre fanns en mäktig energikälla, som i beslutens ögonblick kunde skjuta fram som en störtflod och rycka allt med sig. Han vann oinskränkt sympati genom sin hövlighet mot alla, höga och låga, även mot anstaltens personal, vars tjänster han förstod att uppskatta. Han var anspråkslös och kunde glädja sig som ett barn över de gåvor han fick mottaga. Innehållet i de paket som man sände till honom gav han till största delen bort till sina medfångar och till de barn som de besökande medförde. Hans oböjliga vilja betvang med oerhörd seghet varje uppstigande modlöshet. Under den första fängelsetiden sökte han ge sina partivänner riktlinjer för deras verksamhet, men då han märkte att hans uttalanden missförstods och i vanställd form kom ut i offentligheten drog han sig alltmer från politisk verksamhet och ägnade sig helt åt författarverksamhet; han arbetade med outtröttlig iver på sin bok.

Boken, som sammanfattade nationalsocialismens idéer, skulle komma att bära titelnMein Kampf”. Dess första del lär initialt ha skrivits av Adolf Hitler på skrivmaskin för att senare dikteras av andra medan Hitler talade. Den första delen gavs ut 1925 och tillägnades de martyrer som dog framför Feldherrenhalle.

Adolf-Hitler-Portrait-Landsberg-Prison1

Nordfronts historieredaktion kommer vid senare datum berätta mer ingående om Hitlerputsch, arbetet med Mein Kampf samt den nya strategin när partiet återupprättades.

Artikeln publicerades ursprungligen 2013-04-01.


  • Publicerad:
    2016-04-01 01:40